Team IQBaboll

Etikett: k9-sport

Team IQBaboll >
Munkorgen

Munkorgen

Ni kanske har sett på instagram att Täva har munkorg då och då. I dag va en sån dag att hon fick ha den på sig. Hon hatar den mer över allt på denna jord och har ett knepigt beteende, hon skakar på huvudet varje gång det tar stopp i kopplet (hon skakar på huvudet på detta sätt när jag använde Haiti/gentle leader) och man får tjata på henne att kissa, när hon väl lyckats kissa så släpper hon allt, då går det att gå någorlunda bra i koppel, kan nosa å göra sina behov.

Hon har fått för vana att dra omkull mig när hon gör utfall, hon har lyckats på nått sätt räkna ut utfallsvinkeln som gör att ja ramlar och hon tror nog säkert att ja ska tappa henne så hon kan flyga på den andra stackars vovven som inte fattar varför hon beter sig så där.

Men peppar peppar ta i trä, hon har inte lyckats komma loss från mig, en gång har hon dock lyckats men då gick kopplet AV!

Men jag gillar inte riktigt denna korgen hon har, tycker inte den passar henne, den är förstor men ändå försliten. Ja kan inte ha en större storlek av denna modellen och de andra ja har provat har antingen blivit tokstora eller mini! Jag söker dock en bättre korg som INTE är av plast, vill ha en i läder men dom ja har hittat är till svensk skyddet och det känns lite väl kraftigt att ha till henne, sen är dom väldigt dyra. Hade gladeligen betalat den om ja träna/tävla svensk skyddet men nu handlar det om att hon inte ska kunna bita/skada en annan hund om ja skulle tappa henne!

Sen finns det andra anledningar till munkorgen oxå, det ligger MAT ute som ja inte vill att hon ska äta upp, sen har hon bajsätarperioder och äter allt bajs hon kan hitta ute. Dock tror ja att ja lyckats luska ut vad ja ska ge henne i maten för att detta ska försvinna, men ja är inte säker då ja har börjat ge henne detta när hon inte har bajsproblemet.

Ceep on rolling

Ceep on rolling

Jag och Täva är nästan alltid på språng. Oftast är det i bilen vi rör oss i. Det kan vara allt från att åka till flygfältet och springa runt i skogen till att leta efter nya geocatcher. Jag och hon bor mer eller mindre i bilen, alltid på språng och hon vet att när jag på mig arbetskläderna så är det dags att åka, då pips det från det ja tar på mig kläderna tills bilen rullar! Det är riktigt jobbigt å man kan bli tokig för mindre. Dock så har en del at stressen för att gå ut en promenad minskat men blivit värre när det gäller att åka på äventyr.

När vi är på flygfältet så kör jag bil, ja ni läste rätt men innan ni får rabies-anfall på mig så läs vidare, ja kör bil och Täva springer lös. Det finns så härliga slingor i skogarna som är ett par km långa. Jag puttrar i sakta takt och Täva rör sig i den hastighet som hon vill. Jag är född och uppvuxen i skogarna där ute så ja kan dessa små skogsvägar riktigt bra. Från början va det till för militärerna och öva sig att köra off-road. Jag tycker dock det minst lika kul att köra där som Täva tycker det är att springa där.

Sen har vi Tävas minst älskade ställe men tyvärr älskar ja det, stallet! Där får hon vara i en egen box med halm, yllefilt, vatten å när det är kallt, sin rosa kondom. Hon tycker det är roligt fram tills hon hamnar i boxen för det finns katter där, inget är så roligt som att jaga dessa stackars varelser som håller smådjuren borta. I bland får hon agera dörrvakt oxå å då får man skälla på de där äckliga gigantiska djuren. Men man får bara skälla om någon häst är på väg in utan det är dags, annars får man inte göra nått mot dom. Dock tycker Täva att hästar inte är så trevliga, utan mer är rädd för dom. Varför vet ja inte men tror det kan hänga ihop med att hon fick en stöt av tråden när hon va unghund

VI letar även geocatcher, det vet ni ju och vi har börjat avancera oss i vårat letande och tar svårare och svårare burkar. Täva börjar förstå vitsen med att leta efter dessa konstiga gömmor och hon hjälper till mer nu än att bara springa runt och flamsa, vilket hon är expert på. Kan inte förstå hur hon kan flamsa runt i cirklar på samma ställe om å om igen i hopp om att hitta nått, men vad det är hon letar efter har ja inte riktigt klurat ut för när det verkar som hon hittar nått så ger hon upp å byter till ett nytt ställe att snöra runt på.

Sen hade vi det där med träningen om att inte vara elak mot andra hundar. Ja det är bevisat nu att hon gör mer än låter å gör utfall, hon biter först å frågar sen, tyvärr. Hon har dock blivit värre och kan nu få för sig att göra utfall mot människor. Dock tror ja det beror på att hon nu försöker komma på vad är det hon ska göra utfall mot. Så nu blir det inte så mycket lina på promenaderna utan mer koppel och ännu mera koll från min sida så ja kan vara mer på min vakt. Om inte detta beteende försvinner snart måste ja få hjälp igen av The Red Dog, får be han komma ner från Stockholm och hjälpa mig träna. Ja börjar fundera på vad gör ja för fel. Jag har aldrig haft problem med att träna hund, aldrig haft detta bekymret med en så reaktiv hund som Täva.

ööö, E du ute å spôrar?

ööö, E du ute å spôrar?

När man bor här ute i bôggda så finns det människor man stöter på som pratar som dom i serien från Kass Humor. Det är jätteroligt att träffa dessa inbitna skôrabôrgare. Man kan inte låta bli och prata med dom för det är verkligen “hemma”. Ja pratar själv som dessa gör och mina kompisar gör det oxå. Inte riktigt lika mycket men det är snarlikt.

Ja är ute och går med Täva i spårlina för att jag ska ha koll på henne och kunna styra upp eventuella hundmöten osv. Men i dag så gick ja där på fältet, drog i backen så de döna om det. Det va människor bakom oss och även framför oss som vi skulle få möta. Upp kom ja å ja lyckades hala in den där förbannade jävla skitlinan ja har. Då stannar det ett äldre par och börja prata, det första han fråga va om jag va ute och spårade med henne. Ja förklara helt enkelt att detta är ett sätt för henne att kunna röra sig fritt under kontrollerade former. Mycket smart svara gubben.

Jag är så jäkla arg på den där förbannade jävla spårlinan! Den är stel, hal å bara allmänt jobbig att hantera, dock så är det ett riktigt märke på den och min andra superduperlina är hemma hos min mamma och min bil är DÖD, så ja fick köpa en på den lokala zoobutiken. Linan är underbar att jobba med när det är torrt ute och inte så kallt. Men jag vet inte hur många gånger Täva har vart ute på VÄGEN i just den sekunden det kommer bilar, vet inte hur många gånger hon har agerat för att jaga och det har tagit bomstopp i linan och ja har flyget en bit innan ja landar i nån geggamoja! Jag vet inte hur många gånger ja har vart irriterad för ja har trasslat in mig, FASTNAT, trampat å vart så där nöjd över att hon inte har lyckats jaga, fart fram mot andra hundar osv. Det är ganska så avslappnat att traska runt med linan, det är ett helvetes jävla jobb att hala lina hit å dit. Trasslat upp en massa trassel, frusit om händerna för man inte äger några handskar osv.

Att ca 15 meter plastbeklädd lina kan vara så otroligt bökig att hantera, ska inte en spårlina vara enkel å följsam när. man använder den?

Är det inte meningen att linan ska kunna lätt glida fram och inte fastna i var enda jävla snöboll den kan hitta i plogvallarna, sen så ska vi inte prata om alla sly å skit den kan hitta när man hittar en trevlig skogsstig mitt ute på slätta! Längtar så mycket efter mitt paket från K9-Sport som innehåller en ny spårlina, två koppel på ca 3,5 meter och ett nytt hetshalsband som ja hoppas kommer passa bättre än det ja har.

Sen längtar ja till 2-3 december, då kommer The Red Dog till mig och vi ska fortsätta att träna med Täva, han ska visa upp lite olika sätt att använda linan mer effektivt och han ska ha med sig sina hundar! Ja ni läste rätt, det är dags att träna med andra hundar och det ska bli så spännande. Vet inte alls hur det kommer att gå men ja tror det kommer bli bra tillslut. Är lite nervös för tänk om hon gör hans hundar ILLA!!! Huva men jag litar på att han ska fixa å parera upp det hela. Sen kanske han ska visa hur man cyklar med henne oxå, men ja vet inte då ja har ingen cykel.

Den lokala pizzerian

Den lokala pizzerian

Jag tänker inte förklara närmare vart denna pizzeria ligger och vilken stad/adress då ja kan röja vart jag är och om någon skulle känna igen sig så snälla håll tyst för mig å djurens säkerhet.

Igår efter två dygn utan mat stappla ja mig ner med Täva vid min sida ihop om att lyckas äta nått. Nu har jag mat så det är inte därför ja har gett fan i att äta utan det handlat om ren å säker ångest och när jag får ångest så mår ja fysiskt illa och det är ju inte så lätt att pilla i sig mat mär man mår illa. När det har gått så långt som två dagar med konstant ångest så får jag även influensaliknande symptomer, Sen har jag antagligen åkt på halsfluss! Osäker på om det är äkta eller nån fysik symptom på mitt mående.


Så, ja fatta mod och tog nycklarna i ena handen, hunden i andra och prova så klart det smalare kopplet från Dog Copenhagen och började gå mot pizzerian. Jag hade ingen aning om vart exakt den låg, vilka öppettider eller vilka olika sorter det fanns men ja gick, med små, ostadiga kliv, en å annan blodtrycksfall men vi kom fram. Jag är så glad att Täva börjar förstå när ja får blodtrycksfall och står stadigt och låter mig hålla i henne, ja lägger en eller bägge händerna mot hennes skuldror och lutar mig mot henne. Svårt att förklara men ska försöka få med det på bild.

Väl framme så går in i det stora huset å märker att pizzerian ligger inne i detta hus med uteservering inne i huset, jättemysigt och vi stannar och pratar med både ägaren och en kund. Efter en del förklaringar så förstod ägaren att man inte fick störa henne och att det va spännande och höra att ja fick ta med henne in så länge han säger det! Det är han som är ägare som bestämmer om han vill ha hundar inne i sin lokal så länge hunden inte befinner sig där mat tillagas eller serveras, tex salladsbar.

Men ja satte mig där ute och fipplade, svetten rann om mig fast det inte va så vart enligt mig. Allt under 25 grader är kallt. Utan det berodde på matbrist och ångest, pinsamt som attan men det va tur det va en varm dag. I början när vi prata om Täva, vad som gällde va hon riktigt rastlös, pipig å orolig men det kan ju bero på att ja vaja som en flaggstång i en orkan men när vi satte oss och hon la sig perfekt under lugna hon ner sig. Tills ja reste mig igen å skulle hämta pizzan (åt ej ute, klarade inte det). Det får vi allt träna lite mera på att ligga kvar och vänta, värsta ordet hon vet, att vänta = att hon sakta blir dödad och uppäten av hundätande fjärilar.


På vägen hem ser vi först en liten vovve gå mot oss, strax efter en som kommer från vänster och går framför oss å när ja fått lagom avstånd så kommer det en från höger och går i motsatt höll som oss. Täva hade halti på sig då ja va så skakig å dåsig att ja inte våga nått annat men inte ett enda utfall men en del ljud, inget större stretande utanuppförde sig riktigt bra! Ja saktade av så det va rätt avstånd hela tiden och stannade så hon fick titta, titta men inte väsnas och det har gett stora resultat! Så länge hunden inte kommer för nära eller ljudar först/svarar upp, då barkar allt åt helvete!

Så nu blir det mer träning på:

  • DPP
  • Ledsen
  • Vänta
  • Panik = Reagera på ljudet på telefon
  • Inte reagera på andra hundar.

Så vi får se hur allt kommer lösa sig men ja vet att alt löser sig i sista sekunden.

Träningen fortsätter

Träningen fortsätter

Skrev ju om att ja börjat nöta handtäcken, å vi nöter å nöter, men vet inte om det ger resultat eller inte eller så anser hon det e onödigt att kunna för så fort det kommer minsta lilla störning så släpper hon allt! Men det e bara att fortsätta nöta, det kan ju va att det e ganska nytt att bo här fortfarande.


Sen hitta ja en video på youtube om hur dom lär in att varna för ångest, ja täva kan ju varna när det blir för jobbigt för mig men då e det redan försent. Denna video visa hur man shjepa in ett önskat beteende ihop med ett ljudligt kommando och ett handtäcken, handtäcknet är det man vanligtvis gör när man börjar få ångest eller när det e jobbigt överlag.

Så stackars täva får lära sig att gilla handtäcken varken hon vill eller inte. Jag vet ju hur ja gör när det är jobbigt så ja ska bara få henne att trycka hårdare på mitt ben med sin nos, blir som en frysmarkering ihop med fokus. Mitt handtäcken blir mitt fingerduttande. Ja duttar fingertopparna mot tummen från pekfinger till lillfinger och tillbaka, när det börjar bli ännu jobbigare blir det bägge fingrarna å tillslut börjar ja skruva på mig å visa andra obehag.

Jag har ju även googlat, sökt på instagram (följer en del konton oxå), kollat på pintrest å youtube om vad det är för selar dom använder i USA (i Sverige är det en vest) och många har faktiskt julius eller kopior av olika slag men då ja vill ha ett extra handtag som ja kan hålla i så han kan leda mig, så ja känner att ja har mer stöd från henne än ett koppel ger å sett att många använder typ ett kortkloppel med krok i var ände på ca 50 cm långt som dom fäster i sidoringar eller liknande men julius har inte den fuktionen om man inte köper den med just ringar men finns bara i svart! Så jag såg att många fäster sina draghandtag, extra mobility handel i dom avlånga plastringarna som man fäster väskorna i. 


Pratat med min kära sponsor K9-Sport om att se om vi kan fixa ett sånt handtag till mig å Täva. Ja prova att använda mitt korta lydnadskoppel (oxå från honom) å det blev lagom att lägga i två lager till mig så nu vet ja hur långt det ska vara, å så inte trä i ringen utan en krok i var ände och han ska kolla på va han kan knopa ihop. När ja prova att gå en kortare träningsrunda så kände ja mer kontroll, trygghet och hon kom lagom långt fram, dock så hade ja så ont i kroppen så täva fick ha haltin i förebyggande syfte då ja ville veta att ja hade styrka att hålla henne i fall hon blev triggad av en annan hund.


Men Täva skötte sig ganska bra, hon gick bra fast det va löst koppel å ja höll i handtaget. Selen höll kan ja låva, hon gjorde ett skutt ut i skogen men det tog stopp ganska fort då hon inte alls va beredd på att ja höll henne i selen.

Hals över huvud

Hals över huvud

Hej på dig, det är ett tag sen ja skrev igen men denna gång beror det inte alls på att ja haft torsk på vad ja ska skriva utan det beror på att ja å djuren har fått fly hals över huvud till ett skyddat boende. Ja har ärligt inte vågat skriva nått om det för ja är rädd, rädd för att bli hittad.

Det är en vecka sen ja gick ut till bilen som vänta med ett par påsar av mitt liv, djurens liv å lämna allt som va tryckt å säkert i baksätet på en lånad bil med helt främmande människor. Detta vill ja verkligen inte göra om igen, ja vill inte bli placerad med några enstaka saker i en stad, i en lägenhet som inte är det minsta personlig, finns bara det nödvändigaste för att kunna leva, snabbhandla förnödigheter, ingen man känner, ingen att prata med. Nej detta är inget ja vill göra igen!

Täva då? Ja hon är nöjd, mer än nöjd. Hon får för första gången sova i sängen, hon kan ligga på golvet i tv rummet å SOVA (täva är ju stressfia nr1) å hon tar allt med RO, hon är snällare på hundmöten, det går så bra att man kan gå väldigt normalt så länge ja har nått att erbjuda henne. Hon klarar av att vara bunden utanför affären (jaja, fy mig) för ja vågar inte ha henne ensam i lägenheten då hon i början öppna ytterdörren när ja gick ut på balkongen å röka, så än så länge har hon inte blivit så säker i sig själv att kunna vara ensam hemma. Hon går bättre i koppel å fixar miljön som inget! Man kan tro att hon har bott i stan i hela sitt liv!

Wilda då? Ja fru fluff har infunnit sig till 100% och anser att hela lägenheten är hennes, hon har dock hittat en gömma som jag inte hittar som är fylld med små ljusa skumgummibitar. Jag har letat å letat men hittar inte vart i från hon hittar det. Flera gånger om dagen kommer gåendes nyvaken med hela pälsen fylld med dessa små irriterande skumgummibitar. Ja letar å letar men den mystiska källan med skumgummibitar förblir mystisk.

Men som sagt, vi har flytt, du har säkert sett alla bilder på instagram å facebook att miljön inte ser ut som det brukar. Nu vet du varför.


Som ni ser så har vi anpassat oss riktigt bra här borta. Sprid oss vidare igen så alla kan läsa om oss igen!

BioThane Halsband

BioThane Halsband

Min sponsor K9-Sport håller på och lanserar sina egna grejer, halsband, selar å koppel och han använder materialet BioThane som är väldigt likt skinn men är helt underhållsfritt och det e kanon för ja tål inte läder.


Då jag såg hans snygga halsband i ROSA så va ja tvungen att ha ett till Täva. Sagt å gjort, ett rosa halsband låg i brevlådan och ja blev dödskär!


BioThane®
BioThane® är ett plastmaterial som är kombinerat med ett polyesterband. BioThane® finns i ett flertal varianter, “Beta” både ser ut och känns som läder och är mjukt och följsamt. “Gold” är en annan vanlig variant som används till hundprodukter. Den är mera glansig och är stelare i utförandet och lättare att hålla rent. 
Det finns andra till utseendet liknande material på marknaden men dessa material har inte samma egenskaper som BioThane®. Vi använder endast orginalprodukten i vår tillverkning för att hålla bästa kvalité. 
-Extremt slitstarkt

-Köldbeständig till -40 grader

-Helt vattenfast (drar ej åt sig fukt)

-Möglar ej

-Lätt att hålla rent

-Mjukt och smidigt

-Färgar inte av sig såsom läder kan göra
För att läsa mera om BioThane® följ länken här: https://www.biothane.us/

Jag är så där äckligt nöjd med halsbandet och ja har olika halsband från honom, ett vanligt rosa som ja använder som vanligt stumt halsband å sen har ja två olika halvstryp. En med paracord på och en som är precis som halsbandet åvanför men med martingalstryp. Det använder ja alltid när Täva ska jobba!

Åka buss

Åka buss

I går gjorde täva nått hon ALDIG har gjort förut, hon åkte BUSS. Anledningen är att ja har ett prova-på-kort från västtrafik som funkar under 14 dagar. JAg hade möte med min PO som man får ha med hundar in. Täva tyckte det va väldigt intressant när vi gick till busskuren.

När bussen kom blev hon helt lyrisk å glömde bort all form av lydnad, lillan skrek å va upp bland månen å sväva i stress å eftersom det är tidsplanerat allt in i minsta sekund kunde ja inte stanna upp å försöka varva ner henne. Va lite tajt att hålla i en helgalen Täva, samtigti som ja hade handväska med massa papper osv som skulle redovisas, samtidigt som ja försökte fatta hur det funkar med busskort. Men ombord kom vi.

Man ska ju sitta i bak så ja hade en täva som kämpa i selen med att gå så långt bak i bussen som möjligt å när blev det så trångt i bussen? Ja har inte åkt buss på säkert 10 år! Aja, bak kom vi, ja lyckades förhindra att hela Täva va i sätet så hon bara va uppe med framtassarna (nej hon fick inte åka i sätet) å så vände hon sig om och Täva visste varken ut eller in. Ja trassla med bälte å Täva fatta inte alls att bussen rörde sig.

Resan dit gick över förväntan, det tog ett par minuter innan hon kunde varva ner å lyssna å ja bad henne lägga sig ner, det gick inte så bra utan hon fick hjälp med att varva ner mer igenom att ja höll i henne å så klappa ja henne så hon skulle lugna sig. Lite pip å frustration innan hon la sig ner själv.


Bussen skulle ju sniffas på, varje millimeter av det hon kom åt. JIsses, hennes nos har nog aldrig jobbat så hårt nån gång. Men efter hon sniffat klart under “läg dig” så gick hela resan förvånansvärt smärtfritt, halva resan (resan tar ca 15 minuter) så va hon avslappnad å kunde “njuta” av resan.

I stan sen såg ja att ja va en hel timme förtidig, ja knata in på Pressbyrån å satt å greja mig med plattan (gratis wi-fi) medans täva fick ligga å försöka att inte hälsa, tyvärr förstår inte folk att står det under träning så låt bli hunden men efter ett par tillsägelser till Täva låg hon kvar när människor gick förbi henne.


När ja såg att det va snart dags för mötet knata ja ut, tog en cigg å la Täva brevid mig, då går det en annan hund på andra sidan vägen, ja hade inget godis, ingen leksak, inget att belöna henne med Men nu ska ni få höra, Täva låg kvar hela tiden. Visst va hon på helspänn och det kom både pip å ljust morr men hon LÅG KVAR! Helt otroligt, nu va den andra hunden på avstånd som ja vet går att bryta henne på med typ leksak men ja tänkte att ja provar. Ja belöna henne med rösten på ett mjukt å snällt vis, inte för fjompigt då hon varvar upp av det, inte för hög ton då hon skjuter i taket av det utan bara neutral ton. 

Inne hos PO va hon en mardröm, det va så mycket myror i bena, hon explodera, ville INTE slappna av för fem öre å ljuda konstant hela tiden i 2,5 timmar å det spela INGEN roll vad ja en gjorde. Det visa sig att det va nödigt fast ja rasta henne rejält innan vi åkte. Vet ja det att det ska rastas före och efter resan då stressen gör henne nödig.

Resan hem gick jättebra, hon gick bakom mig i bussgången, hon la sig rätt efter en halvvändning i sätena, å “njöt” av resan. Det satt en kille framför oss som hon körde näsan i men det sa ja ifrån så när vi gick av bussen strunta hon honom å hon lyckades förstå att hon skulle gå bakom så hon backa in mellan sätena å lät mig resa på mig först å sen gick hon bakom. Enda gången hon fick en stresstopp va när ja skulle trycka på “stopp” för hon trodde ja skulle resa på mig. Men den försvann lika snabbt som den kom.


Va lite roligt då busschauffören fråga va det va för hund, ja svara Schäfer, han svara jo men det ser ja men va ska hon tränas till? (Han såg å fatta att hon tränades eftersom det står under träning) å ja svara att hon ska bli en assistanshund om hon klarar provet. Jaha svara han, min dotter hade en schäfer som skulle bli polishund. Tänk va roligt, en som ser å förstår. Han fick mycket beröm av mig när resan va klar.

Guldhjärta

Guldhjärta

Tänk, det tog bara 6 år innan damen fick sin idbricka. Jag har alltid skaffat brickor till alla mina hundar när dom vart valpar men det stället som ja bruka köpa ifrån inte fanns kvar när ja skulle hämta Täva så har ja letat efter bra brickor till ett rimligt pris.

Detta är en billigare variant av ett flertal olika sorters modeller, utseende å storlek och med gravyr kosta den 199:- och det är hennes vanliga namn, alltså Täva på en sida och hennes stamtavlenamn och mitt och gubbens mobilnr för hon har fått nån löphjärnefixide att sticka så fort hon får chansen, ja menar verkligen så fort hon får chansen, det är ut ur bilen om ja inte hindrar/blockerar henne, dörrar smiter hon igenom i samma sekund som man sätter foten utanför dörren.

Täva får alltid nån fixide så fort hon löper, förra gången va det att ligga i sängen fast man inte får det, denna gång är det att rymma, sen när själva löpet är över å skendräktigheten slår in (hon blir inte manisk men får mjölk å hon stimulerar tuttarna) så har ja ett helvete å få bort den där idén.

Hur går det med träningen?

Ja du, hur går det? Med tanke på att ja inte har nån telefon med kamera så blir det svårt att bevisa att hon tex vart med inne på sjukhuset, är inne på olika affärer å att hon tränas på att jobba utanför affärer oxå, tex på populära gångbanor, inte dra i koppel, bära en korg som ja har gjort (bära telefon, plånbok, nycklar och medicin) men ja har ändå nått lite framgång, tex så har hon nu accepterat att ha täcket på sig i bilen, att vänta (konstigt att hon inte sticker när ja tar fram täcket eller halsbandet)


Vi tränar på gångbanor å på stan när det inte är så mycket rörelse med att hitta tappade föremål, ja har fobi eller rättare sagt panisk rädsla över att tappa nycklar och ja har tappat nycklar en gång å då hade ja precis börjat tränat täva på att hitta dom, som tur va efter mycket om och men i mörker, sandlåda, dåligt lyse å osäkerhet vart ja tappa dom kom hon med dom i munnen! Så ja har i alla mina nyckelknippor sen dess nån form av hundmunvänligt band så hon kan bära utan obehagliga, vassa nycklar i munnen (känslig fröken ju) å hon har stenkoll på mina nycklar när vi är ute, ja brukar råka tappa dom när hon inte ser på å då reagerar hon med att stanna å titta på mig, då frågar ja om ja tappat nått å så sätter hon fart med att hämta dom.


Hon är duktig min tjej!

När ska du göra provet?

Ja det är ju inte hugget i sten men min SBKtant ringde och gav ett datum den 13/5  i Göteborg, men det e bara om ja e säker och känner att ja kommer lyckas, annars kan ja flytta fram provet. Jag har ju sagt det datumet så ja har lite press på mig. Vi får se hur det känns när det e dags, nu känns det inte alls så säkert!

Arla miljöprojekt – våtmark

Arla miljöprojekt – våtmark

Det har kommit en ny rutin här hemma, den är inte riktigt perfekt än men till 95% i alla fall, nu mera följer täva med till dagis! För att slippa stressen som blir på morgonen å att hon bara ska få en snabbis utanför dörren å sen in, äta under enorm stress då ja försöker få på en trotsig valp kläder, å nu när det är snö ute så är det ännu mer kläder som ska på. Huva, blir ju bara stressad av att skriva detta å det funkar inte i min hjärna!

Så nu mera följer täva med, ja får lite mer tid på morgonen att vakna, jaga en valp som springer runt med rumpan bar för han skulle ju på “foppa” när blöjan åkte av. På med en massa kläder på honom, inse att ja skulle gått ut 10 minuter tidigare då bilen ser ut som en snögubbe!

Öppnar skuffen å släpper in piplisa som har sjungit opera i hallen å vägrat att gå på min högra sida å försöker tränga sig i mellan mig å valpen då valpen inte vill hålla mamma i handen utan kan gå själv. Nej han kan inte gå själv i trappan å är livrädd att han ska ramla. Så tack vare kopplet ja fick av min älskade sponsor K9-Sport är det nu lite lättare att styra upp henne för ja slipper koppeltrassel!

I alla fall, när hon är i skuffen ligger hon med öppen baklucka, ja försöker få in valpen i bilen å få fast han i stolen, sen säger ja åt täva att gå å kissa, hon dundrar ut från bilen, kissar snabbt å sen in, då har ja hunnit få fast valpen, stängt hans dörr å gått bak, stänger för Täva, borsta bort snö, startar snögubben, å skrapar rutor å sen åker vi till dagis.

Valpen älskar dagis så det blir snabb å smärtfri lämning med både kramar å pussar, snabbt pratande med lärarna å eventuellt några av föräldrarna.

Nu är täva taggad i bilen, hon vet va som ska hända nu, vi ska åka till våran plats! Platsen med tre pölar med vatten, änder, fåglar å en massa lukter, snö, å bara springa runt å leka! Där kan vi vara upp till en halvtimme beroende på vilken färg täva har på tungan, hon får inte ändra sin färg från rosa till lila/blå toner! 


Det är en naturlig rening av lätt förorenat vatten som naturen själv tar hand om, helt ofarligt men så smart! Dels blir det en vacker natur, på sommaren går det kossor i en hage, det är olika typer av fåglar och det är lungt å skönt fast värmeverket ligger en bite bort, en stor väg går precis brevid men ändå, man kopplar bort allt å bara njuter av att det finns en så välskött plats ma kan åka till, släppa täva å bara knalla på vart man nu går, man kan gå runt pölarna eller upp mot värmeverket så man hamnar i skogen.


Detta är tyvärr den enda infon som finns, synd då ja verkligen uppskattar detta, tycker det är en bra idé!

%d bloggare gillar detta: