Team IQBaboll

Etikett: brukshundsklubb

Team IQBaboll >
SBK instruktör

SBK instruktör

Vad har jag gett mig in på? Hur kan ja ens tänka tanken på att bli instruktör. Jag har ju misslyckats totalt med Täva. Hur kommer någon ha förtroende för mig om ja inte ens lyckas med min egen hund. Kommer klubben ens vilja ha mig där? har vart lite tumult där och är osäker på om de ens kan tänka sig tanken att låta mig vara med nästa år.

För att ens kunna tänka på att få styrelsen att rekommendera mig för utbildningen måste ja ha vart med på två kurser som hjälpreda till instruktören. Undrar om de ens kommer låta mig vara med som extra personal, har inte ens några förhoppningar om att få de att rekommendera mig till styrelsen.

Vad har jag att erbjuda? Vad kan ja hjälpa klubben med?
Det enda jag vet är att OM de rekommenderar mig till styrelsen så kommer min livslånga dröm att gå i uppfyllelse. Att jag äntligen vågar ta steget, att jag VÅGAR! Hur kan man få sin dröm i uppfyllelse om man inte tar chansen och försöker!

Jag kommer inte kunna utbilda mig för en tidigast 2021 så ja kanske hinner lära mig nått. Första steget va ju att fråga, andra steget är att gå kursen på studiefrämjandet. Efter det, steg tre är att gå som medhjälpare på minst två kurser. Efter det är att bli rekommenderad. Och då är vi på slutet av 2020 och det är ett år dit. Då hinner jag gå färdigt denna utbildning på företag och de har några kurser om just hund. Jag kommer inte klara att studera olika kurser samtidigt pga av min psykiska hälsa och min dyslexi.

Tro inte att jag inte kommer försöka. Jag kommer kämpa med alla resurser som finns. Jag kommer pressa mig så hårt det går utan att ja tar “dö” på mig själv. Det finns en underbar make bakom mig som kommer stötta, hjälpa mig om ja ramlar, en livlig busig dotter som kommer lägga sin lilla söta näsa i blöt och försöka på sitt sätt att hjälpa mig. En son som finns där med hela sitt hjärta. Jag har Täva som snällt funnits vid min sida vid alla problem som hänt mig, som har lyssnat när ja kämpat och jäklats när hon anser att livet behövs piggas upp med ett utfall.

Götene brukshundsklubb

Götene brukshundsklubb

image

Ja samlade mod och packa i  både hund och familj i bilen och åkte de stackars tre km till klubben. Ja har nog aldrig vart så nervös hela liv, inte ens när ja låg på förlossningen och höll på att dö! Det är en helt annan historia.

image

Men när  i kom dit va jag så nervös så ja skaka, Täva gick banans i bilen och människovalpen va tjurig och sambon va nyfiken. Ja ville bara gå å gömma mig. Men  efter vi fick ut människovalpen och hund insåg ja va dumt detta va. Täva vråla som ett lejon, skrek som en fångad gris, skällde värre än en va en hund gör på skalldrev. Att ja inte skämdes ihjäl när ja fick ut henne, å värre blev det.

Ja rasta henne som vanlig i hopp om att hon skulle komma in i bubblan som vi har, hon och jag men nej då. Damen hitta en ny växel å börna iväg. Tillbaka till bilen. Gjorde samma ritual som alltid när hon får på sig träningshalsbandet och koppel, ja tog på mig västen och plocka i leksakerna, fyllde på med godis i fickorna och trädde klickern runt handleden och började gå mot plan. Då gick hon banans. Ja lovar att hela Götene kommun och halva Mariestad och en del av Skara hörde henne. Jag har aldrig vart med om att hon har ljudat så mycket! Ja tänkte att nu vänder ja, jag åker hem. Ja kom i de skruttiaste bilen, har den vildaste hunden som väsnas mer än alla hundar i hop på agilityplanen! Shit, ja skämdes, va knallröd i ansiktet och insåg att ja va “sämst klädd”.

Vi gick till en bänk å satte oss, hon skrek, vråla, skällde å skrek lite till. Ja fick inte nån form av kontakt med henne men helt plötsligt va hon tyst och ja klicka, hon reagera! Yes, nu är vi på g tänkte ja. Förklara för allt å alla om olycka och sjukdomstiden. Tror alla förstod.

Tillslut kom vi ut på plan. Vi jobbade sakta dit å när första tassen kom ut på plan och hon såg att det va ett hopphinder kryp hon sakta in i bubblan, våran bubbla. Ja lät henne hoppa ett par gånger och sen kände ja att hon va i bubblan. Hon tappa den lätt men hon kom in i den!
Vi svansande runt på planen och visste ärligt inte vart vi skulle vara, det va ju ett träningsgäng som körde lydnad och ett gäng som körde BURKS med flera schäfrar, till min enorma lycka! Ja kanske, med lite tur kan komma med i de gänget. Men vi svansar runt. Förflyttades oss hit å dit i kanterna. Ville inte ta plats, störa eller vara i vägen. Hon pendla ut å in i bubblan. Kände mig tvungen att göra nått för att få in henne i bubblan.

Gick tillbaka till bilen och hämta mer godis och apporten, till Tävas stora lycka. Ut på plan, va vid kanten vid ett hinder. Körde ett par hopp. Kopplade om henne till kort koppel, tog apporten å körde apport över hinder. Hennes älslingsmoment! Så klart fixa hon det förutom när apporten kom för långt ut så hon fuska tillbaka. Sambon hörde att hon va riktigt duktig med tanke på allt som hade hänt.

Efter det va hon i bubblan. Ja körde “left” å tragla på (fot fast ja tränar om momentet) å visst briljerade hon på plan, hon fixade allt ja bad om. Inkallning. Stå, sitt, plats under gång. Höger och vänster svänger. Apport, allt! Hon va bäst. Hon reste sig inte ens under plats med en annan hund som körde inkallning. Visst tjura hon, va beredd att resa sig, tjööööt som en stucken gris men hon låg kvar! Ja stor ju bredvid men ändå!

Enda som hände va en annan hund och ja körde left, ja kom för nära, hade henne för nära och den andra hunden TROR ja titta på Täva. Vi skulle gå förbi och ja hade Täva mot den andra hunden. Vi går inte rakt imot utan förbi och då reagerade hon och skulle moppsa upp sig och dra. Där sprack bubblan. Det va MITT fel. Täva va inte mogen för att gå förbi så nära utan mig i mellan men vi gick lika nära förbi igen med mig i mellan och då va det inget. Älskade lilla stjärna.

Men vi briljerade, vi ägde världen hon och jag! Vi va bäst… Vi va där i ca 1,5 timmar och tränade stort sett non stopp. Hon va trött, ja va trött, resten av familjen va inte alls lika lycklig å glad som jag och Täva men vi ägde världen. Visst, ja har jula byxor och en neonrosa väst (Berra, pro Light  tror ja den heter, dyr sak) en halv skabbig schäfer som alla trodde det va en unghund och fick en smärre chock när ja sa att hon är snart 6år! Alla andra hade dyra västar med klubbmärken på, dyra byxor och jackor/tröjor, nya fina bilar å ja har en rostig gammal Volvo 440! Ja vi skämdes rejält, men dom va trevliga, hoppas ja kommer med i bruksgänget.

%d bloggare gillar detta: