Team IQBaboll

Kategori: Lydnad

Team IQBaboll > Lydnad
Hur går det?

Hur går det?

Det är lite mer än en vecka sen The Red Dog va här och visa mig hur ja skulle göra med Täva. Det går en hel del rykten om att han är en typ av Caesar Millan kopia men det är han inte. Han använder inte el, stryp, stackel osv UTAN det är enbart ett brett halsband med koppel till. Han har TVÅ koppel på ca 3,5 meter långa. Anledningen till två är för att om ett koppel lossar finns det ändå ett koppel kvar. Sen använder han spårlina, ja du läste rätt. Vanlig simpel lina. Tänk va hemsk han är! Fy va han torterade Täva!

Vad va det han gjorde?
Han tog Täva på en rejäl sväng, inga ryck! Och lät henne få sniffa å bli av med energi som hon har byggt upp i kroppen. Han visa att när Täva gör utfall ska ja endast ta henne intill mig, se till att ja verkligen har ett bra tag och ignorera vad som händer, lotsas att det regnar. Tänka glada tankar och när mötet äger rum ska ja hälsa och försöka prata med den andra hundägaren. När det är dags att gå ska ja låta Täva få sniffa av området i lugnt tempo. Ja det är ren å skär misshandel att låta henne gå en promenad på ca 40 min till 2 timmar i spårlina! Stackars Täva.

Nä nu ska ja vara seriös, det är som så att Täva har en hel del överskottsenergi med en hög inre stress, detta visste ja sen innan men det är det att ja inte alltid kan få ur henne energin som exploderar vid hundmöten. Så ja fick som uppgift att få ur henne denna energi på ett sett som gör henne nytta samtidigt som ja kan klara av. Då fick det bli spårlina. Hon går runt i stan och i skogen med spårlina så hon kan kolla, sniffa, byta sida osv i hennes takt = hon får ur sig energin på ett effektivt sätt, hon går mycket längre än mig pga att hon är överallt under kontrollerade omständigheter.

Sen ska vi ha SPAN! Ja ni läste rätt igen, vi ska spana in området igenom att vi ska parkera oss på ett ställe, ja ska enbart ha koll, lägga märke till hundarna å sen strunta i dom. Vet att dom är där och så länge Täva sköter sig ska ja inte göra nått men minsta lilla stress ska ja ta henne intill mig eller gå till henne så ja kan hålla i henne. Är det som så att det går hundar på en tomt som ja har parkerat mig vid ska ja låta henne vara tills hon stressar upp och då gå iväg och sen tillbaka.

Vi har ett schema att följa, först morgonpromenad och sen span och sen kvällspromenaden. Ja ska logga detta med appen Dog Walk där man ser exakt vart ja har gått, hur länge osv. Synd bara att man inte kan logga hundmöten men man kan logga vart dom har bajsat å vart dom dricker vatten.

Har jag märkt nån skillnad på henne? Ja det har ja, inte mycket, ingen Quick fix här inte utan detta kommer ta TID, det får ta den tid det gör, huvudsaken är att hon blir mer harmonisk och hon släpper stressen. Det som oxå är annorlunda med honom är att han jobbar inte med belöningar eller röst utan enbart kroppsspråk. Det är jättesvårt för mig att släppa den biten men hon märker av att hon har gjort ett bra jobb fast hon exploderat. Den största skillnaden ja har märkt är att hennes kroppsspråk är lättare att läsa av, ja kan se när hon har lugnat ner sig och börjar lägga energi på vad det luktar ute i stället för att dra eller flänga runt. Hon har även blivit bättre inne.

Det ska bli spännande och se hur spaningen kommer i morgon. Vi har till och med TIDER att passa.

The Red Dog

The Red Dog

I morgon kommer det hända något som ja verkligen ser fram i mot. Ja ska få hjälp med Tävas problematik ang hennes utfall mot andra hundar. Jag har tröttnat på att alltid vara på min vakt, ständigt vara rädd över att det ska komma fram en hund.

Jag har vid ett flertal gånger fått backa upp mot husväggar och verkligen sagt högljutt att NEJ, HON VILL INTE HÄLSA! Det har hänt ett flertal gånger att små söta lurviga saker i flexikoppel har rusat fram i världens fart mot Täva och ja har gjort allt ja kan för att hålla henne. Men nu ska det bli ett stopp, hoppas jag.

Vet inte hur många olika tekniker ja har prövat, olika sätt att träna utan nån form av resultat. Så när ja kontaktade The Red Dog så lova han att det skulle bli ett slut på detta, men hur lång tid det tar är upp till oss. Nu handlar det verkligen INTE om nån Quick fix som tex Cesar Millan utan detta är träning och åter träning.

Han åker från Stockholm i. morgon bitti och ska möta upp mig hemma vid 13 tiden. Kan inte beskriva hur nervös jag är. Tänk om hon inte går att rehabilitera utan att hon får leva så här? Vi pratade mycket och länge om Täva, vad hon betyder, vad ja vill ha hjälp med och ja måste även träna på mitt självförtroende och försöka släppa det som hände den där sommaren då ja blev biten och Täva gick in i ett slagsmål för att skydda mig.

Hur ska detta gå? Kommer ja lyckas? Med tanke på min historia om att ALLTID misslyckas med precis allt. Det ja tycker är lite kul är att han ska prova olika halsband och koppel för att se vilket som passar henne och mej bäst, jaha? Har det verkligen en sån stor betydelse med tanke på att det är olika stumma halsband som ska provas. Troligen kommer det bli nån typ av hetshalsband så jag har ett handtag. Han använder inte andra halsband än stumma.

Ingen halti!

Ingen halti!

Är så glad, Täva fixa fram och tillbaka till affären utan att jag hade Haltin på. Visst va det vissa gånger ja fick säga ifrån för hon drog så mycket men hon fixa det! Jag hade med haltin i fall om att hon skulle börja dra för mycket så ja inte skulle orka hålla i mot henne men ja gick med enbart ETT finger i kopplet och tre i ledhandtaget. 



Underbart väder och ja gjorde det svårt för henne då hon inte fått någon morgonrastning utan gjorde det samtidigt som ja gick till affären, hon fick så klart både kissa och bajsa men endast när ja sa det, så hon lär sig att man inte rastar sig när man jobbar. Då står ja helt still på en och samma plats, ger henne full koppellängd, nu är det ca 160 cm, och säger kissa/bajsa. Det beror på om hon har bajsat innan, men hon skötte det så snyggt plus hon sniffa knappt nått på promenaden. 

Sen mötte vi en två hundar, det blev tyvärr ett morrande/gurglande utfall innan ja lyckades få fram mjukosten. Ja satte henne ner, vände mig med ryggen mot hundarna och mata henne med mjukost, när dom skulle passera fortsatte ja så vi hela tiden hade ryggen i mot, ett par snabba tittande, ett försök till utfall till men hindrades, och ja är så glad över att den andra hundägaren TROTTS flexi höll in sina hundar och väntade tills ja fick Täva att sitta med ryggen i mot, gick snabbt förbi med sina hundar och sen va det över!

När vi gick från affären satt det nån liten vit hund där och Täva va eld och lågor innan ja fatta varför hon va så uppjagad. Så vi tog avstånd och passera den lilla vita hunden som snällt va där utan ett ljud! Då blev ja glad å berömde henne flitigt då hon inte ens gjorde ett försök till anfall.

Julius K9 I-Belt

Mitt Julius K9 I-Belt kom dagen innan vi åkte på äventyr igenom landet och ja säger bara en sak, JAG ÄLSKAR DET. Det sitter fast mellan halsband, bröstband och magband på henne så även om hon får för sig att slingra sig ur selen sitter hon fast i halsbandet. Jag vill gärna ha ett band mellan bröst och mage så det finns en del tryckutgjämnare över bogen. Visst är det lite finurligt att få på henne selen nu då ja använder Julius K9 hetshalsband, det använder ja för ja vet att hon gillar det, är ett extra handtag att hålla i om hon skulle få för sig nått å sen är det snyggt. 


Hade önskat att det va en större platta över bröstbenet, knölen ni vet så det va skönare att ha på sig och ännu mer utjämnande för henne då hon är dåligt musklad just där, vilket vi oxå ska jobba på men vet inte hur bara, har du nått tips? Jag har ju den andra chestpaden men den finns ingen extra rem mellan halsbandet och resten av selen, ingen symaskin heller så ja ska se om ja kan komma på nått. Sen har ja bett min sponsor uppfinna lösa ringar till selen som ska sitta fast som väskorna, med kardborre och sitta fram i ringarna på selen. Men exakt hur än vet vi inte så det gnuggar vi knölarna på. Det ska vara så pass hållbart att hon ska kunna göra utfall utan att det lossnar. Det ska vara i stället för att ja har ledhandtaget i plastringarna som väskorna ska sitta i, halva, nästan hela selen blir förstörd om de skulle gå sönder. 

Handtäcken

Handtäcken

Ja satt som vanligt å kolla på Pinterest, det finns hur mycket som helst att kolla på. Allt! Det finna mängder av virkmönster, wicca, service dog, assistansdog, hundtillbehör, hundträning och när ja sökte på service dog kom det upp en del om handtäcken.

Först tänkte ja att men det kan hon ju! Eller inte…

Ja prova täcknen å visst har ja en svart fäfer mitt i mot mig med dräggel i mungiporna å ser ut som ett levande frågetecken över mitt viftande med handen å varför hon inte fick nått godis. Det va bara att bryta ner det i mindre krav å försöka få henne att förstå att mitt viftande med handen betydde nått.


En del kunde hon redan, som ligg, vänta å stanna men kom va nått helt nytt å sitt är väldigt svårt från ligg till sitt, antingen gör ja mitt viftande helt galet fel eller så har ja för oregelbundna rörelser så hon kan kedja ihop vad det betyder. Vänta kör ja med nostarget, vet inte om det e rätt heller. Men hon valde att göra nostarget mot min knutna hand. Har du ett vänta täcken?


Detta va kul, varför har ja inte tränat detta mer noga, tänk va smidigt det är med handtäcken. I en större folksamling kanske hon blir mer fokuserad på min hand i fråga om vad ja vill, på avstånd oxå förstås. Detta får ja experimentera mera med.

Har du handtäcken?

Åka buss

Åka buss

I går gjorde täva nått hon ALDIG har gjort förut, hon åkte BUSS. Anledningen är att ja har ett prova-på-kort från västtrafik som funkar under 14 dagar. JAg hade möte med min PO som man får ha med hundar in. Täva tyckte det va väldigt intressant när vi gick till busskuren.

När bussen kom blev hon helt lyrisk å glömde bort all form av lydnad, lillan skrek å va upp bland månen å sväva i stress å eftersom det är tidsplanerat allt in i minsta sekund kunde ja inte stanna upp å försöka varva ner henne. Va lite tajt att hålla i en helgalen Täva, samtigti som ja hade handväska med massa papper osv som skulle redovisas, samtidigt som ja försökte fatta hur det funkar med busskort. Men ombord kom vi.

Man ska ju sitta i bak så ja hade en täva som kämpa i selen med att gå så långt bak i bussen som möjligt å när blev det så trångt i bussen? Ja har inte åkt buss på säkert 10 år! Aja, bak kom vi, ja lyckades förhindra att hela Täva va i sätet så hon bara va uppe med framtassarna (nej hon fick inte åka i sätet) å så vände hon sig om och Täva visste varken ut eller in. Ja trassla med bälte å Täva fatta inte alls att bussen rörde sig.

Resan dit gick över förväntan, det tog ett par minuter innan hon kunde varva ner å lyssna å ja bad henne lägga sig ner, det gick inte så bra utan hon fick hjälp med att varva ner mer igenom att ja höll i henne å så klappa ja henne så hon skulle lugna sig. Lite pip å frustration innan hon la sig ner själv.


Bussen skulle ju sniffas på, varje millimeter av det hon kom åt. JIsses, hennes nos har nog aldrig jobbat så hårt nån gång. Men efter hon sniffat klart under “läg dig” så gick hela resan förvånansvärt smärtfritt, halva resan (resan tar ca 15 minuter) så va hon avslappnad å kunde “njuta” av resan.

I stan sen såg ja att ja va en hel timme förtidig, ja knata in på Pressbyrån å satt å greja mig med plattan (gratis wi-fi) medans täva fick ligga å försöka att inte hälsa, tyvärr förstår inte folk att står det under träning så låt bli hunden men efter ett par tillsägelser till Täva låg hon kvar när människor gick förbi henne.


När ja såg att det va snart dags för mötet knata ja ut, tog en cigg å la Täva brevid mig, då går det en annan hund på andra sidan vägen, ja hade inget godis, ingen leksak, inget att belöna henne med Men nu ska ni få höra, Täva låg kvar hela tiden. Visst va hon på helspänn och det kom både pip å ljust morr men hon LÅG KVAR! Helt otroligt, nu va den andra hunden på avstånd som ja vet går att bryta henne på med typ leksak men ja tänkte att ja provar. Ja belöna henne med rösten på ett mjukt å snällt vis, inte för fjompigt då hon varvar upp av det, inte för hög ton då hon skjuter i taket av det utan bara neutral ton. 

Inne hos PO va hon en mardröm, det va så mycket myror i bena, hon explodera, ville INTE slappna av för fem öre å ljuda konstant hela tiden i 2,5 timmar å det spela INGEN roll vad ja en gjorde. Det visa sig att det va nödigt fast ja rasta henne rejält innan vi åkte. Vet ja det att det ska rastas före och efter resan då stressen gör henne nödig.

Resan hem gick jättebra, hon gick bakom mig i bussgången, hon la sig rätt efter en halvvändning i sätena, å “njöt” av resan. Det satt en kille framför oss som hon körde näsan i men det sa ja ifrån så när vi gick av bussen strunta hon honom å hon lyckades förstå att hon skulle gå bakom så hon backa in mellan sätena å lät mig resa på mig först å sen gick hon bakom. Enda gången hon fick en stresstopp va när ja skulle trycka på “stopp” för hon trodde ja skulle resa på mig. Men den försvann lika snabbt som den kom.


Va lite roligt då busschauffören fråga va det va för hund, ja svara Schäfer, han svara jo men det ser ja men va ska hon tränas till? (Han såg å fatta att hon tränades eftersom det står under träning) å ja svara att hon ska bli en assistanshund om hon klarar provet. Jaha svara han, min dotter hade en schäfer som skulle bli polishund. Tänk va roligt, en som ser å förstår. Han fick mycket beröm av mig när resan va klar.

Upp till bevis!

Upp till bevis!

I går fick Täva bevisa att våran träning med att slappna av på nya miljöer och ha koll på mig utan att stressa upp för mycket.

Ja hade möte med PO och man får ha med sig hundar in om dom uppför sig, Täva e ju inte den hunden som uppför sig, det ska gnällas, pipas, traja, inte lyssna osv. Men igår tog ja in henne i hennes arbetsutrustning och visst va hon uppvarvad, stressen låg på gränsen å det va lite bestämda toner från mig ang att i te hälsa, varken människa eller hund.

Men när vi satte oss ner, började prata så börja Täva jobba, först med sig själv med att varva ner och det tog lite för lång tid enligt mig men eftersom hon inte har tränat mer än ca 3 veckor seriöst.

När hon kom till så pass ro att hon kunde börja jobba, min PO sa att Täva va som en spegel på mig, så fort ja blev upprörd så börja Täva och att bli orolig, sökte kontakt med mig så ja kunde gosa med henne. När ja varva ner så gjorde hon det oxå, tog lite tid men hon slappna av så pass att hon låg bra med huvudet på golvet å andades normalt!

Ja kan inte va mer än så där äckligt överdrivet stolt över henne och när ja skulle träffa min PO för första gå gen va ja så nervös, så rädd, å hade en isklump i magen å på gränsen till panik. Men efter ja kom in å Täva började jobba så blev ja bättre. Tillslut va ja så “fri” att ja kunde prata om det som skulle pratas om.


Synd bara att hon inte kommer klara provet då hon tar för lång tid att slappna av plus hon e ju ilsk på andra hundar. Men ja ger inte upp, inte än i alla fall! 


Glöm inte att följa oss på Instagram och Facebook! 

Blir inte alltid som man tänkt sig

Blir inte alltid som man tänkt sig


Det blir inte alltid som man tänkt sig när man ska fota barn och hund ihop, det ska trajas, gnällas, vägra sitta still, vägra lyssna, smita och så vidare.

Det gäller inte bara valpen utan även Täva ska man få att vara still! Täva tänker bara på belöning, leksak eller att kanske få en leksak när hon vart stilla i ett par minuter. Å eftersom det är trist med vagn å hund så försöker ja få olika fina kort på dessa två men i bland blir det ändå inte som man tänkt sig. Här över ser du en typisk bild på dessa två! Här nere ser ni den bilden ja valde som dagens promenadbild! Ja du läste rätt, på en tisdag! Valpen har inte dagis i dag då det är stängt.

Vi fick hundmöte av en goldenhane som är ute och går med sin husse i flexi, jag vet inte om denna hund är agresiv eller nått då ja aldrig har mött han så nära och Täva går lös! Så ja parkera barnvagnen å bromsar den, kopplar upp Täva som inte har fattat att det är hundmöte på g å ja använder strypet i förebyggande syfte, då vet ja att hon inte kommer loss, ställer mig ca en meter från vagnen så ja vet att hon inte kommer åt honom eller nån risk att ja välter vagnen. Stoppar ena handen i fickan å väntar, Täva är otolig å fattar inte varför hon ska sitta där, dels får man inte gå in på den gården, hon har inte fattat att det är möte på g å hon ser att ja har handen i fickan.

Rätt som det är dyker han upp, hon tittar, sniffar å sträcker sig så långt hon kan i sittande ställning å inte ens lite ragg kommer fram, piper ja visst å är riktigt nyfiken. Ja står där med slakt koppel å är beredd på att hanen kan göra utfall men nepp, han drar med sig sin husse å tittar nyfiket på Täva, hon får ju massa beröm, lek å får gå å nosa där hanen har gått, lös å hon gör inte ens ett försök att dra efter honom! Så otroligt stolt över henne, med tanke på att hon va en rabiat monster i gårkväll när hon såg jack Russell tiken!

Förberedelsen för promenaden

Förberedelsen för promenaden


Som ni kanske vet så är det obligatoriskt att lägga upp bilder från våra promenader under dom dagar Terry inte går på dagis och ja har ju fått frågan varför det inte kommer upp vissa dagar (läs tidigare inlägg) å hur ja klarar allt ensam. 

Det är inte lätt när man har en operasångare, en sengångare å en som har hunnit rusa ner i källaren och på väg tillbaka upp igen innan vi har hunnit ner. Men värst är Täva! Hon har slutat å lyssna vid dörrarna för hon har nu råkat ut för möte av både katt å andra hundar så hon smiter mer än gärna ut om den öppnas å man inte är snabb nog!

Så ja kom på den briljanta lösningen då hon vägrar sitta still utan ska traja runt, med risk för att putta till Terry ner för trappan, igenom att binda fast henne i räcket medans ja går en trappa ner å hämtar vagnen. Det handlar ju inte om många sekunder å valpen, trot eller ej sitter kvar på sin plats, Wilda där imot, hon drar en repa upp å ner, eller så får man ropa halvt ihjäl sig för det ska luktas på var enda cm av trappräcket ELLER så släpper ja ut henne först, sätter fast Täva å ber valpen sitta på trappan. Sen knatas det ner, lyssnar på Tävas trajande, sjungande, gapande å Terrys ÄVA eller WIIIIILDAAAA kiss kiss kiss om å om igen medans ja släpar upp vagnen. Sen ska vagnen vändas (trångt som fan) å få i valpen å koppla loss skriklisa.


Sen gäller det att bara komma utanför dörren, få den första delen av röstningen gjord så är det hur enkelt som helst att få med dom in, Wilda brukar vara ute tills ja går ut med Täva på kvällen men det händer allt att hon följer med runt på rundan å underhåller WIIIIIILDAAAA kiss kiss kiss å retar gallfeber på Täva. Enda katten som Täva inte jagar då hon vet att hon åker på storstryk av henne plus att wilda har lärt sig den hårda vägen att man inte springer ifrån Täva för då jagar hon en i alla fall.


Så nu vet ni lite mer om hur ja gör, hur gör du? Har du oxå en smitare, sångare innan ni kommit ut? Täva drar igång sitt så fort hon får kommandot “gå till dörren”, då är det 200 ut till dörren, gör ett par piruetter innan hon sätter sig ner, ja får fösa henne bakåt så hon hamnar på sitt ställe å sen gäller det att vara snabb på kvällen. Ja måste vara klar innan ja säger till henne å sen ut innan hon väcker Terry…

Med grus i trosorna

Med grus i trosorna

Det tillhör min vardag att ha grus i trosorna å blöt om röven. Ja det är sant! Då ja inte kan ha västen på mig så får ja helt enkelt komma på nått annat sätt att förvara leksaken när vi tränar. När vi går promenaden så har ja oftast leksaken i BHn eller mellan tuttarn, det funkar så länge leksaken inte används då det e lite bör att knöla ner en stor kampis eller bollar, fast den lilla bollen är inte så svår att ha mellan tuttarna men de stora. Det ser ut som ja har en extra tutte.

Men när vi tränar aktivt är det en del bör, försenad belöning osv om ja förvara leksakerna i fram så ja kom på att ja stoppar ner det i byxorna i bak! Dels så är leksaken utom synhåll, får automatiskt bakbelöning på vänster sida och ja har inte en hund som går framför mig som en krabba baklänges! Ja hon kan gå en hel promenad baklänges i hopp om att få leksaken!

Men då det är grus där vi tränar, det är fluffigt skinn och ja har en drågglas till hund. Alltså, blöt leksak som all skit fastnar på å när ja knölar ner leksaken igen händer det mer än en gång att leksaken hamnar innanför trosorna å vipps så är trosan blöt å allt grus hamnar, ja ni fattar! Men det funkar! Ja skiter i fickorna i fram, alla krokar å ringar som är i vägen, det enda ja e ute efter är bakfickan! Men ja kanske skulle uppskatta framfickorna om ja hade en väst som passa mig. Alla ja kollar på som har väst ser det så himla stort, luftigt å bekvämt ut å på mig ser det ut som ja e en Pink marshmallows! Antingen så har ja bara provat försmå västar eller så är det som så att det finns ingen som är anpassad efter en marshmallow.

Men då kroppen fortfarande skriker av smärta efter kattmötet i trappan och å en å annat utfall så har nu Julis K9 hetshalsbandet åkt på och det har underlättat en hel del. Men hon är tokstark så det blir ju ändå en hel del ryck å slit från hennes sida så ja ska se om ja kan hitta nån bra expander eller koppel med expander i, det MÅSTE vara rosa!

Vi har även kört en del Dogporkour och nu har hon äntligen lyckats hålla ihop och klara alla pluttar som finns. I början kutar hon på men när det mer å mer glapp mellan varje saktar hon av, oftast har hon hoppat ner men i dag lyckades hon hålla ihop ända fram till den sista. Det är så mycket glapp mellan varje plutt att hon kan hoppa ner, gå ett till två steg och sen hoppa upp på nästa. Vi hitta även en ny grej att träna på, en av dom stora krukorna växer det inget i, så den fick bli hennes nya projekt. Det växer nån barrväxt i så det e lite svårt att hålla koll på tassarna då det är ganska tjocka grenar.


Pluttarna va en gång i tiden parkeringsskydd till hotellet och dessa krukor va oxå till hotellet och det va riktigt fint innan de gjorde om det till flyktingförläggning, tyvärr. Det finns till och med en svensk skräckfilm där de pratar engelska som är inspelad här innan dom renovera det och måla det rosa. Så ja tror inte nån bryr sig så mycket om en hund travar runt i en av dessa krukor då ingen har brytt sig om detta sen de byggde om det å inte innan det heller. Tyvärr tycker inte flyktingar om att man går där å hojtar, gormar, gör utfall mot Täva, även försökt att rycka loss henne från mig då ja har haft fullt upp med att undvika bettskador. Har hänt en hel å en gång så gick en äldre herre fler oss och när ja släppte Täva lös börja han vissla på henne, ja försökte styra henne att INTE gå dit men tillslut tröttna ja å lät henne komma i full fart mot honom, han börja backa, se lite smått panikslagen ut å börja vifta med armarna, innan Täva kom fram vissla ja till å hon tvärvände å ja kollar surt på gubben. Sen dess visslar han inte efter henne eller försöker locka henne till sig. Undra va han tänkte å hade för plan då hundar inte alltid är så uppskattat av dom!

Team Pink Marshmallows 

Team Pink Marshmallows 

Som ni vet skrev ja ju för ett par dagar sen om att min älskade rosa väst från Jami Hundsport va förliten men skam den som ger sig, i dag lyckades ja knäppa den men ja tror bestämt att ja får byta namn på oss, låter Team Pink Marshmallows bra? En bloggvännina till mig har köpt en likadan väst fast en turkos då hon är galen i den färgen och det va jubileumsvästen, hon beställde xxs och den är för stor för henne? Jag har XXL och ja får då fan inte plats i den, som hon skriver så ska man vara liten inom hästsporten och man ska vara stor i hundsporten, det stämmer inte. Ja kan glömma att köpa ett par ridbyxor för det finns inte i min storlek men min väst finns i två storlekars till!

Men jag har ännu inte bestämt mig, ja kolla måtten igår på den rosa Arrakvästen å ja ligger vid 3 XL å de visste ja ju redan men även 4 XL skulle passa, men då har ja bara ett problem, köper ja tre eller fyra XL så kommer den va döstor vid bröstet/axlarna, denna XL är förstor runt bröstet/axlarna,men frågan är om Arrakvästen är sydd som PROvästen, men jag TROR ändå det kommer bli döstort så det kommer bli obekvämt med allt fladder, jag hade det problemet förut att alla kläder va försmå runt bröstet men nu är det höfter å magen som sätter stopp för allt!

 

Som ser sitter den bra över tuttarna men den är lite för stor/lös över axlarna men magen å höfterna är det tvärkört, men det finns en fördel med denna väst, den kan man dra upp dragkedjan nertill så den blir lösare där nere och när ja tog med tokfäfern ut för en runda blev det riktigt ADHDvarning på henne, hon gick banans å gjort allt i sån iver att inget gick bra *haha* men hon blev så där toklycklig bara hon kan bli när man tar på sig träningskläderna fast det bara va en enkel promenad men lite koll på vart i lydnaden vi va.

Att hon kan fot till dödagar vet ja (utom nära hundmöten å plogar jätteduktiga) men att stå under gång va nått hon totalglömt! Det gick bara inte gå tillbaka, hon stanna (efter några extrasteg) men att gå tillbaka gick inte, då satte hon sig för tidigtg, gick till mig, eller ja, ställde sig som hon själv ville å gjorde nått annat, undra varför då hon va riktigt duktig på stå, sitt å ligg under gung men nu har ja ju nått att träna (har haft idétorka ett tag) Så bomba mig med idéer på hur man tränar in stå å stanna med en gång å stå kvar! Hon är 5, lite speciell med stå hon tror nog hon ska bli känd å klämd på, mätt eller nått annat obehag. Hon tycker INTE om att man är i hennes bubbla utan tillstånd å då sjunker hon ihop så ja tror det kan ligga nått i det. Ja hon är klickertränad.

Så, nu får julgrisen träna benranglet i lydnad igen, ja ska då fan komma i min väst. Jag har även påbörjat smärtutredning på min kropp, igår va ja på vårdcentralen för att prata med läkare och lämna en del blodprover. Dom ska justera medicinen för sköldkörteln, byta ut medicinen ja har då den tydligen inte funkar på mig då ja inte mår bra, värdena är bra men ja mår inte bra, ska in i övermorgon för röntgen av händer/handleder, höfter och fotleder/fötter och se om det är nått vajs där, begärt att göra en inflammationutredning i fall det finns nått där, reumatismprov (igen) osv. Och ja tror ärligt att läkaren LYSSNADE och inte skyllde allt på sköldkörteln! Vi får se, men detta kanske ni inte vill läsa om, eller? Det är ju en del av min hundvardag att ha ont och inte kunna träna som ja vill pga min kropp.

Omskolning påbörjad

Omskolning påbörjad

image

Täva kan nästan hela appellen inom ipot men inte brukset, eller så är det jag som har fattat fel men i alla fall. Det pågår omprogramering av Täva här hemma. En del moment behövs bara finslipas å andra har ja inte ens börjat lära in.

Det som omprogrameras här hemma är fot. Vi har bytt ut ordet fot mot luft och kör med handtaget, det funkar kanon och igår på klubben hade ja ett kanonsnyggt linförighet, va nästan så ja undra om det va min hund eller inte. Ja kunde till och med göra temposkiftningar utan större bekymmer. Hon har svårt för långsamt men hela hon är ju en reser så slowmotion är jättesvårt.

image

Vi va ju på klubben igår och då fick ja vara med bruksarna lite granna. Jag fick vara med på platsliggning och det va jobbigt för henne. Hon tyckte de va äckligt att ligga bredvid andra hundar så hon pep och kröp. Måste träna mera så hon känner sig trygg. Hoppas ja får hjälp med det.

Sen va de ju budföring, de har ja inte ens påbörjat. Så ja ska försöka komma igång med det på klubben och hemma. Samma med framförgående det har ja heller inte tränat. Tur att båda dessa moment finns med i boken så ja vet hur ja ska träna det. För Inget av dessa moment har ja tränat, någonsin!

På klubben träna ja stegen, första gången räsern fick prova den. Hade den lilla stegen å jäklar va hon hade bekymmer med den. Hon rusa upp, höll på att ramla, trampaigenom så hon fastna i stegen upp, hoppa ner på andra sidan och ja va skitskraj att hon skulle skada sig. Men efter ett par gånger så fick ja ner farten å det såg riktigt snyggt ut, när de gick som bäst kom en annan hund ut på agilitybanan å då fick hon för sig att göra utfall när hon stod på stegen, ja fick lyfta ner henne för hon hade troligen flygit rätt ut! Jag prova ett par gånger till men det fick inte. Hon skulle tvångt flyga på de anda hunden. Tur att stegen är i eliten å inte i appellen, tror inte ja kommer till eliten ens, inte ens appellen heller.

Körde lite apport å ta mig fan, alla gånger utom en satt hon rakt! Så imponerad av henne. Frågan är, får hon sitta framför mig i brukset med apporten? Samma med inkallningen, får hon sitta framför mig å inte fotposition?

Ställande, sittande och läggande under gång va klockrena, hon har problem med sittande men det löste hon…

Fick lite positiv beröm igår oxå a en av bruksarna, han tyckte att hon hade lugnat sig lite än förra gången och han va helt hundra på att hon va en unghund å blev riktigt paff när ja sa att hon är snart 6 år. Berätta varför hon va som hon va och vad som har hänt henne, så ja fick kontakt med en av bruksarna. Hoppas ja kommer med i gänget så ja kan träna störning, platsliggning och budföring med dom. Mitt mål är att hon ska klara appellen i alla fall.

Nån som vet hur bruksspåret ser ut? 300 meter med två apporter och en slutrapport, sen då? Är de som ipospåret? 100 vinkel, 100 meter, vinkel och 100 meter med slut? Vad är de för apporter?

Götene brukshundsklubb

Götene brukshundsklubb

image

Ja samlade mod och packa i  både hund och familj i bilen och åkte de stackars tre km till klubben. Ja har nog aldrig vart så nervös hela liv, inte ens när ja låg på förlossningen och höll på att dö! Det är en helt annan historia.

image

Men när  i kom dit va jag så nervös så ja skaka, Täva gick banans i bilen och människovalpen va tjurig och sambon va nyfiken. Ja ville bara gå å gömma mig. Men  efter vi fick ut människovalpen och hund insåg ja va dumt detta va. Täva vråla som ett lejon, skrek som en fångad gris, skällde värre än en va en hund gör på skalldrev. Att ja inte skämdes ihjäl när ja fick ut henne, å värre blev det.

Ja rasta henne som vanlig i hopp om att hon skulle komma in i bubblan som vi har, hon och jag men nej då. Damen hitta en ny växel å börna iväg. Tillbaka till bilen. Gjorde samma ritual som alltid när hon får på sig träningshalsbandet och koppel, ja tog på mig västen och plocka i leksakerna, fyllde på med godis i fickorna och trädde klickern runt handleden och började gå mot plan. Då gick hon banans. Ja lovar att hela Götene kommun och halva Mariestad och en del av Skara hörde henne. Jag har aldrig vart med om att hon har ljudat så mycket! Ja tänkte att nu vänder ja, jag åker hem. Ja kom i de skruttiaste bilen, har den vildaste hunden som väsnas mer än alla hundar i hop på agilityplanen! Shit, ja skämdes, va knallröd i ansiktet och insåg att ja va “sämst klädd”.

Vi gick till en bänk å satte oss, hon skrek, vråla, skällde å skrek lite till. Ja fick inte nån form av kontakt med henne men helt plötsligt va hon tyst och ja klicka, hon reagera! Yes, nu är vi på g tänkte ja. Förklara för allt å alla om olycka och sjukdomstiden. Tror alla förstod.

Tillslut kom vi ut på plan. Vi jobbade sakta dit å när första tassen kom ut på plan och hon såg att det va ett hopphinder kryp hon sakta in i bubblan, våran bubbla. Ja lät henne hoppa ett par gånger och sen kände ja att hon va i bubblan. Hon tappa den lätt men hon kom in i den!
Vi svansande runt på planen och visste ärligt inte vart vi skulle vara, det va ju ett träningsgäng som körde lydnad och ett gäng som körde BURKS med flera schäfrar, till min enorma lycka! Ja kanske, med lite tur kan komma med i de gänget. Men vi svansar runt. Förflyttades oss hit å dit i kanterna. Ville inte ta plats, störa eller vara i vägen. Hon pendla ut å in i bubblan. Kände mig tvungen att göra nått för att få in henne i bubblan.

Gick tillbaka till bilen och hämta mer godis och apporten, till Tävas stora lycka. Ut på plan, va vid kanten vid ett hinder. Körde ett par hopp. Kopplade om henne till kort koppel, tog apporten å körde apport över hinder. Hennes älslingsmoment! Så klart fixa hon det förutom när apporten kom för långt ut så hon fuska tillbaka. Sambon hörde att hon va riktigt duktig med tanke på allt som hade hänt.

Efter det va hon i bubblan. Ja körde “left” å tragla på (fot fast ja tränar om momentet) å visst briljerade hon på plan, hon fixade allt ja bad om. Inkallning. Stå, sitt, plats under gång. Höger och vänster svänger. Apport, allt! Hon va bäst. Hon reste sig inte ens under plats med en annan hund som körde inkallning. Visst tjura hon, va beredd att resa sig, tjööööt som en stucken gris men hon låg kvar! Ja stor ju bredvid men ändå!

Enda som hände va en annan hund och ja körde left, ja kom för nära, hade henne för nära och den andra hunden TROR ja titta på Täva. Vi skulle gå förbi och ja hade Täva mot den andra hunden. Vi går inte rakt imot utan förbi och då reagerade hon och skulle moppsa upp sig och dra. Där sprack bubblan. Det va MITT fel. Täva va inte mogen för att gå förbi så nära utan mig i mellan men vi gick lika nära förbi igen med mig i mellan och då va det inget. Älskade lilla stjärna.

Men vi briljerade, vi ägde världen hon och jag! Vi va bäst… Vi va där i ca 1,5 timmar och tränade stort sett non stopp. Hon va trött, ja va trött, resten av familjen va inte alls lika lycklig å glad som jag och Täva men vi ägde världen. Visst, ja har jula byxor och en neonrosa väst (Berra, pro Light  tror ja den heter, dyr sak) en halv skabbig schäfer som alla trodde det va en unghund och fick en smärre chock när ja sa att hon är snart 6år! Alla andra hade dyra västar med klubbmärken på, dyra byxor och jackor/tröjor, nya fina bilar å ja har en rostig gammal Volvo 440! Ja vi skämdes rejält, men dom va trevliga, hoppas ja kommer med i bruksgänget.

%d bloggare gillar detta: