Team IQBaboll

Kategori: Assistanshund

Team IQBaboll > Assistanshund
Första dagen på jobbet

Första dagen på jobbet

Denna killen gör mig så lycklig men ändå så driver han mig till vansinne. Tro inte det e guld och gröna skogar bara för ja slipper valpåldern, nej, utan jag har fått hem en vuxen valp! Men det va inte det ja skulle berätta för er utan att han har vart med på stan, i väst.

I söndags va det julmarknad på stan och jag gick upp med familjen, först ville jag inte, rädsla över att det skulle vara mycket folk och trångt men ändå gick vi upp, allihop (utan Häxan surtant) och ja tänkte jag kunde passa på och träna Lilleman.

På med västen och så gick vi upp. Han gjorde ett ganska bra jobb för att vara med för första gången. Visst va det lite gruff på andra hundar, ha koll på allt å alla och fåren va riktigt läskiga i början. Tösa ville att vi skulle åka tåget (traktor med sittvagn) och hon ville jag skulle följa med. Vi vänta på vår tur och Lilleman åkte med runt med oss. Han skötte sig så bra och la sig snabbt ner när vi började åka.

Dock fatta han inte riktigt vad han skulle göra utan jag tänkte mer att det kunde bli miljöträning och förhoppningsvis slippa att okända går och tallar, klappar mm på han.

“bara” 6 dagar kvar

“bara” 6 dagar kvar

Varför kan det inte gå fortare? Om ca 6 dagar (söndag) så åker jag och hämtar Amour. Jag längtar massor efter honom och det gör resten av familjen oxå.

Många undrar och är orolig över hur jag ska lösa detta, att barn och oskyldiga kommer i mellan bråk. Men de tänker inte att jag har TÄNKT IGENOM detta. Jag är medveten om vad Täva är för en loffe. Amour känner jag inte men då han är uppvuxen på kennel antar jag att han har lite sunt förnuft och kan hundspråk.

Det kommer bli bråk. Antingen för att jag inte är uppmärksam, resursförsvar , klantar mig osv. Men det är det stort sett ALLTID så att man får tänka sig för, utvärdera osv när man hämtar hem en hund till. Jag är medveten om detta.

Men jag vet vad det är jag ger mig in på. Jag vet att det kommer bli en hel del jobb, tänka igenom å vara som en ilsken terrier i röven på hundarna så inte någon triggar den andra. Jag vet att ja kommer får sära på dem. Ja tror verkligen inte att det kommer vara guld och gröna skogar att det ligger och sover ihop och äter ur samma matskål.

Amour ska jag träna och utbilda, det har ni läst lite om. Jag är i stort behov av stöd och hjälp i min vardag och nu när all form av hjälp är indragen för jag bor ihop med min man. Alltså MIN MAN ska ställa upp och hjälpa mig i tid och otid men han JOBBAR ju. Sen har vi en dotter och snart kommer min pöjk hem oxå. Jag kan inte med å begära att han ska lämna jobbet för att hjälpa mig. Därför kommer jag utbilda Amour.

Jag kommer få börja om från början. Allt som Täva kan, som jag tar för givet, måste ja träna Amour på. Undra hur många gånger ja kommer säga “plocka upp”, “får jag den” utan det händer nått. Täva gör det på ren automatik när jag säger det men stackars Amour vet ju inte ens vad det betyder!

Men vad jag längtar, jag går igenom varje händelse som KAN hända, Hur jag ska göra med maten, leksaker, hur ja ska kunna förhindra osv Men SNAAAAART kommer han hem!

Svartågården´s Amour

Svartågården´s Amour

Får jag presentera min kille, en liten schäferhane på ca 1 år som kommer flytta hem till mig den 10 november. Jag längtar enormt mycket och är så spänd och förväntansfull!
Denna kille kommer få jobba med mig, dels kommer jag utbilda honom igenom SBK till tjänstehund, sen ska ja ha honom inom företaget när ja hjälper andra.

Hämta vatten

Hämta vatten

Det är helt otroligt va man kan kedja ihop med olika moment. Just nu tragglar vi “Hämta Vatten”, det går ut på precis va det heter, att hämta min sportflaska med vatten i kylskåpet. 

Först träna ja på öppna och stänga kylen med hjälp av en liten “pullstrap”, ett snöre med en boll i ändan som ja knutig ihop med knopen apans knytnäve och en liten gul post it lapp ja tejpa fast. Efter hon kan öppna och stänga (dra å putta) så la ja till sportflaskan. Det va en hel del traggel med att få henne våga ta steget från att titta på den öppna kylen till att faktiskt våga ta flaskan. Men när det väl lossnade och hon förstor att man får kika in i kylen så gick det nästan som på räls.

Nu tragglar vi hela momentet och ja, det är ju inte lyckad varje gång då det är vatten i flaskan och den är tung, klumpig å vatten ger vågor så flaskan kan allt gunga rätt bra i det lösa greppen hon har. Det är vårat största bekymmer men ändå är jag glad att hon är så “lös” i munnen. Hon kan ta en tom aluminium burk utan det blir nån bula på den men är det nått hon ska hålla som tex apporten eller i detta fallet, en flaska med vatten, så ramlar den ur munnen då hon tar och bär med hörntänderna, darrar med underkäken och/eller rullar det i munnen. Det ska tränas mer på just det, hur vet ja inte dock!


Vad ska nästa projekt bli? Har ni några förslag? Hon kan:

  • Hämta skorna
  • Hämta skålen
  • Hämta selen
  • Kopplet
  • Hämta vatten
  • Öppna/stäng Dra/putta
  • Öppna dörrar med dörröppnaren
  • Trycka på knappen till övergångsstället
  • Grunder som sitt, ligg, stå
  • Tigga
  • Titt ut (pray)
  • Skälla på spöken
  • Gå till dörren
  • Döda fotbollar för barnen
  • Plocka upp
  • Hämta flaskan
  • Åh en hel del till som ja inte kommer på nu.

Va ska man hitta?

Tröst, DPT och DPP

Tröst, DPT och DPP

Jag har fått frågan vad DTT står för, tyvärr är det helt fel utan det ska stå DPT eller DPP. Det betyder deep point therapy  eller  deep point pressure, det är vanligt att man använder dessa förkortningar i USA och eftersom det finns så lite info på svenska så sitter man och plöjer youtubefilmer med chromecast en hel dag och filar på sin tankekarta.

Täva börjar få lite förstår till vad orde upp betyder, hon kan skilja mellan upp och upp, upp mot mig betyder tryck i knät och upp mot en sak betyder hoppa upp eller sträcka sig upp. Jag har så svårt att börja mig ner då mitt blodtrycket spökar, ena stunden är det så ja hör å känner hjärtslagen och nästa sekund så får ja ett blodtrycksfall, så hon får hoppa upp eller sträcka sig mot något så jackan ta på henne halsband å sele.

Men Täva gör mer än bara tryck, hon börjar även förstå att snyftar jag ska man ge tryck på knät, luta huvudet mot bröstet men innan ska man tvätta bort alla tårar.


Sen håller Täva på och lära sig att göra panik ihop med ljudet från min platta som alarmerar när det är dags att ta sina mediciner. Tyvärr sitter vi ganska fast då detta va svårt för henne att kedja ihop. Så i dagsläge kastar ja godis eller en boll när larmet går. Sen kan ja sitta och köra larmet flera gånger men hon får alltid nått så fort det låter.

Den lokala pizzerian

Den lokala pizzerian

Jag tänker inte förklara närmare vart denna pizzeria ligger och vilken stad/adress då ja kan röja vart jag är och om någon skulle känna igen sig så snälla håll tyst för mig å djurens säkerhet.

Igår efter två dygn utan mat stappla ja mig ner med Täva vid min sida ihop om att lyckas äta nått. Nu har jag mat så det är inte därför ja har gett fan i att äta utan det handlat om ren å säker ångest och när jag får ångest så mår ja fysiskt illa och det är ju inte så lätt att pilla i sig mat mär man mår illa. När det har gått så långt som två dagar med konstant ångest så får jag även influensaliknande symptomer, Sen har jag antagligen åkt på halsfluss! Osäker på om det är äkta eller nån fysik symptom på mitt mående.


Så, ja fatta mod och tog nycklarna i ena handen, hunden i andra och prova så klart det smalare kopplet från Dog Copenhagen och började gå mot pizzerian. Jag hade ingen aning om vart exakt den låg, vilka öppettider eller vilka olika sorter det fanns men ja gick, med små, ostadiga kliv, en å annan blodtrycksfall men vi kom fram. Jag är så glad att Täva börjar förstå när ja får blodtrycksfall och står stadigt och låter mig hålla i henne, ja lägger en eller bägge händerna mot hennes skuldror och lutar mig mot henne. Svårt att förklara men ska försöka få med det på bild.

Väl framme så går in i det stora huset å märker att pizzerian ligger inne i detta hus med uteservering inne i huset, jättemysigt och vi stannar och pratar med både ägaren och en kund. Efter en del förklaringar så förstod ägaren att man inte fick störa henne och att det va spännande och höra att ja fick ta med henne in så länge han säger det! Det är han som är ägare som bestämmer om han vill ha hundar inne i sin lokal så länge hunden inte befinner sig där mat tillagas eller serveras, tex salladsbar.

Men ja satte mig där ute och fipplade, svetten rann om mig fast det inte va så vart enligt mig. Allt under 25 grader är kallt. Utan det berodde på matbrist och ångest, pinsamt som attan men det va tur det va en varm dag. I början när vi prata om Täva, vad som gällde va hon riktigt rastlös, pipig å orolig men det kan ju bero på att ja vaja som en flaggstång i en orkan men när vi satte oss och hon la sig perfekt under lugna hon ner sig. Tills ja reste mig igen å skulle hämta pizzan (åt ej ute, klarade inte det). Det får vi allt träna lite mera på att ligga kvar och vänta, värsta ordet hon vet, att vänta = att hon sakta blir dödad och uppäten av hundätande fjärilar.


På vägen hem ser vi först en liten vovve gå mot oss, strax efter en som kommer från vänster och går framför oss å när ja fått lagom avstånd så kommer det en från höger och går i motsatt höll som oss. Täva hade halti på sig då ja va så skakig å dåsig att ja inte våga nått annat men inte ett enda utfall men en del ljud, inget större stretande utanuppförde sig riktigt bra! Ja saktade av så det va rätt avstånd hela tiden och stannade så hon fick titta, titta men inte väsnas och det har gett stora resultat! Så länge hunden inte kommer för nära eller ljudar först/svarar upp, då barkar allt åt helvete!

Så nu blir det mer träning på:

  • DPP
  • Ledsen
  • Vänta
  • Panik = Reagera på ljudet på telefon
  • Inte reagera på andra hundar.

Så vi får se hur allt kommer lösa sig men ja vet att alt löser sig i sista sekunden.

Paniken exploderar

Paniken exploderar

Många tror att jag bara har bekymmer utanför hemmet men så är det inte. Jag är livrädd för ljudet av en slagborrmaskin! Nu vet ni det. Jag vakna av att det borrades och ja flyger ur sängen, tung andning och hjärtat skenar iväg. Täva flyger ur sängen å kraschar in i väggen å ner på golvet, inte pga ljudet utan för att ja flyger ur sängen.

Ut å ta en snabb cigg, sväljer piller utan nått att dricka å hoppar i kläderna i samma rörelse som man flyr ut ur lägenheten å går med snabba, beslutsamma steg till busshållsplatserna. Först där å då kunde ja reflektera över vad det är som händer, vad klockan är, dagens måsten osv. Upptäcker att ja inte fick på Täva sin “jobbsele” å tänkte att detta kan bara sluta i katastrof, men ja vägra gå tillbaka pga av borrandet. Så det blev att känna av hur väl Täva höll i hop utan selen och trotts det va hundmöten var av bägge sluta i ryt å utfall så skötte hon sig, hon höll ihop i butiker, på stan, visst va hon dragig men lyckades räta upp det.


På bussen sköte hon sig som en dröm, hon knöla sig förbi folk som prompt skulle stå upp, la sig snyggt å prydligt på golvet eller under sätena, hon till och med stoppa en man som börja flörta å flytta på min påse å skulle sätta sig brevid mig, då flyger Täva upp å visar att den där platsen va inte till för honom utan för min påse! För närgående människor flytta allt på sig när dom såg Täva lura under sätena men hon gjorde inget, räcker att dom ser henne så tar dom avstånd och ja slipper jobbig känslor när dom blir för närgående.

Det blev en vända på stan i tre timmar i hopp om att det skulle va färdigborrat när vi kom hem.

På stan handla ja lite mat å en ny dagbok, Täva va med när ja va inne i himmelriket, akademinbokhandeln, och skötte sig väldigt bara.

Ingen halti!

Ingen halti!

Är så glad, Täva fixa fram och tillbaka till affären utan att jag hade Haltin på. Visst va det vissa gånger ja fick säga ifrån för hon drog så mycket men hon fixa det! Jag hade med haltin i fall om att hon skulle börja dra för mycket så ja inte skulle orka hålla i mot henne men ja gick med enbart ETT finger i kopplet och tre i ledhandtaget. 



Underbart väder och ja gjorde det svårt för henne då hon inte fått någon morgonrastning utan gjorde det samtidigt som ja gick till affären, hon fick så klart både kissa och bajsa men endast när ja sa det, så hon lär sig att man inte rastar sig när man jobbar. Då står ja helt still på en och samma plats, ger henne full koppellängd, nu är det ca 160 cm, och säger kissa/bajsa. Det beror på om hon har bajsat innan, men hon skötte det så snyggt plus hon sniffa knappt nått på promenaden. 

Sen mötte vi en två hundar, det blev tyvärr ett morrande/gurglande utfall innan ja lyckades få fram mjukosten. Ja satte henne ner, vände mig med ryggen mot hundarna och mata henne med mjukost, när dom skulle passera fortsatte ja så vi hela tiden hade ryggen i mot, ett par snabba tittande, ett försök till utfall till men hindrades, och ja är så glad över att den andra hundägaren TROTTS flexi höll in sina hundar och väntade tills ja fick Täva att sitta med ryggen i mot, gick snabbt förbi med sina hundar och sen va det över!

När vi gick från affären satt det nån liten vit hund där och Täva va eld och lågor innan ja fatta varför hon va så uppjagad. Så vi tog avstånd och passera den lilla vita hunden som snällt va där utan ett ljud! Då blev ja glad å berömde henne flitigt då hon inte ens gjorde ett försök till anfall.

Julius K9 I-Belt

Mitt Julius K9 I-Belt kom dagen innan vi åkte på äventyr igenom landet och ja säger bara en sak, JAG ÄLSKAR DET. Det sitter fast mellan halsband, bröstband och magband på henne så även om hon får för sig att slingra sig ur selen sitter hon fast i halsbandet. Jag vill gärna ha ett band mellan bröst och mage så det finns en del tryckutgjämnare över bogen. Visst är det lite finurligt att få på henne selen nu då ja använder Julius K9 hetshalsband, det använder ja för ja vet att hon gillar det, är ett extra handtag att hålla i om hon skulle få för sig nått å sen är det snyggt. 


Hade önskat att det va en större platta över bröstbenet, knölen ni vet så det va skönare att ha på sig och ännu mer utjämnande för henne då hon är dåligt musklad just där, vilket vi oxå ska jobba på men vet inte hur bara, har du nått tips? Jag har ju den andra chestpaden men den finns ingen extra rem mellan halsbandet och resten av selen, ingen symaskin heller så ja ska se om ja kan komma på nått. Sen har ja bett min sponsor uppfinna lösa ringar till selen som ska sitta fast som väskorna, med kardborre och sitta fram i ringarna på selen. Men exakt hur än vet vi inte så det gnuggar vi knölarna på. Det ska vara så pass hållbart att hon ska kunna göra utfall utan att det lossnar. Det ska vara i stället för att ja har ledhandtaget i plastringarna som väskorna ska sitta i, halva, nästan hela selen blir förstörd om de skulle gå sönder. 

Att träna efter Amrikanska “regler”

Att träna efter Amrikanska “regler”

Det är inte bra att träna efter de amerikanska reglerna, ja har tränat helt fel! I USA är det vanligt och till med standard på vissa ställen att hunden ska ha halti eller kunna vara bekväm i halt och munkorg. Ja min dumme jäkel har ju gått efter dessa standarder när jag har tränat. NU har ja ett enormt problem när det gäller att Täva inte kan gå fint och jobba utan halti!

Lånad bild


Jag har även missat mitt prov då ja lever som ja gör just nu, trist och tråkigt men ja vet att hon inte kommer klara det med hennes problem med andra hundar plus ja tycker inte hennes stressnivå är lagom heller utan hon tar lite för lång tid innan hon slappnar av plus hon går upp lite för mycket i stress, så det är onödigt att utsätta henne för det just nu men kommer göra provet så fort ja har en chans!

Så nu får vi träna vidare att gå fint med remmen på selen och inte dra mer än att ja känner att hon är där. Att ha henne så är otroligt stöttande, känna att hon har en storl del i ansvaret att leda mig tryckt och säkert fram till målet, att hon leder mig undan människor, undviker för nära kontakt, hon jobbar på riktigt bra trots cyklar, människor men hundar som sagt, inte andra hundar, på tåg å buss är hon pipig fram tills det börja köra, sen slappnar hon av.

På resande fot!

På resande fot!


Medans ja skriver detta ligger Täva under bordet på tåget. Vi har än så länga bara kommit halvvägs och har mins 2 timmar kvar innan vi är framme. Täva tycker att vänta på buss/tåg är dötrist och går upp i maximal stress då ja är livrädd för att missa bussen/tåget eller gå på fel!

Än så länge har TÄva vart riktigt duktig, det är medans vi väntar på att vi ska åka som hon är pipig men så fort vi rullar så är det tyst och lugnt. Hon är ett rejält stöd för mig, tänk va hon hjälper mig och detta är första gången hon åker tåg. Under hennes 6 åriga liv har hon åkt en massa mil med bil men det är sen februari hon börja åka kollektivtrafik. Hon är så duktig!

%d bloggare gillar detta: