Team IQBaboll

Kategori: Assistanshund

Team IQBaboll > Assistanshund
Första dagen på jobbet

Första dagen på jobbet

Denna killen gör mig så lycklig men ändå så driver han mig till vansinne. Tro inte det e guld och gröna skogar bara för ja slipper valpåldern, nej, utan jag har fått hem en vuxen valp! Men det va inte det ja skulle berätta för er utan att han har vart med på stan, i väst.

I söndags va det julmarknad på stan och jag gick upp med familjen, först ville jag inte, rädsla över att det skulle vara mycket folk och trångt men ändå gick vi upp, allihop (utan Häxan surtant) och ja tänkte jag kunde passa på och träna Lilleman.

På med västen och så gick vi upp. Han gjorde ett ganska bra jobb för att vara med för första gången. Visst va det lite gruff på andra hundar, ha koll på allt å alla och fåren va riktigt läskiga i början. Tösa ville att vi skulle åka tåget (traktor med sittvagn) och hon ville jag skulle följa med. Vi vänta på vår tur och Lilleman åkte med runt med oss. Han skötte sig så bra och la sig snabbt ner när vi började åka.

Dock fatta han inte riktigt vad han skulle göra utan jag tänkte mer att det kunde bli miljöträning och förhoppningsvis slippa att okända går och tallar, klappar mm på han.

“bara” 6 dagar kvar

“bara” 6 dagar kvar

Varför kan det inte gå fortare? Om ca 6 dagar (söndag) så åker jag och hämtar Amour. Jag längtar massor efter honom och det gör resten av familjen oxå.

Många undrar och är orolig över hur jag ska lösa detta, att barn och oskyldiga kommer i mellan bråk. Men de tänker inte att jag har TÄNKT IGENOM detta. Jag är medveten om vad Täva är för en loffe. Amour känner jag inte men då han är uppvuxen på kennel antar jag att han har lite sunt förnuft och kan hundspråk.

Det kommer bli bråk. Antingen för att jag inte är uppmärksam, resursförsvar , klantar mig osv. Men det är det stort sett ALLTID så att man får tänka sig för, utvärdera osv när man hämtar hem en hund till. Jag är medveten om detta.

Men jag vet vad det är jag ger mig in på. Jag vet att det kommer bli en hel del jobb, tänka igenom å vara som en ilsken terrier i röven på hundarna så inte någon triggar den andra. Jag vet att ja kommer får sära på dem. Ja tror verkligen inte att det kommer vara guld och gröna skogar att det ligger och sover ihop och äter ur samma matskål.

Amour ska jag träna och utbilda, det har ni läst lite om. Jag är i stort behov av stöd och hjälp i min vardag och nu när all form av hjälp är indragen för jag bor ihop med min man. Alltså MIN MAN ska ställa upp och hjälpa mig i tid och otid men han JOBBAR ju. Sen har vi en dotter och snart kommer min pöjk hem oxå. Jag kan inte med å begära att han ska lämna jobbet för att hjälpa mig. Därför kommer jag utbilda Amour.

Jag kommer få börja om från början. Allt som Täva kan, som jag tar för givet, måste ja träna Amour på. Undra hur många gånger ja kommer säga “plocka upp”, “får jag den” utan det händer nått. Täva gör det på ren automatik när jag säger det men stackars Amour vet ju inte ens vad det betyder!

Men vad jag längtar, jag går igenom varje händelse som KAN hända, Hur jag ska göra med maten, leksaker, hur ja ska kunna förhindra osv Men SNAAAAART kommer han hem!

Svartågården´s Amour

Svartågården´s Amour

Får jag presentera min kille, en liten schäferhane på ca 1 år som kommer flytta hem till mig den 10 november. Jag längtar enormt mycket och är så spänd och förväntansfull!
Denna kille kommer få jobba med mig, dels kommer jag utbilda honom igenom SBK till tjänstehund, sen ska ja ha honom inom företaget när ja hjälper andra.

Hämta vatten

Hämta vatten

Det är helt otroligt va man kan kedja ihop med olika moment. Just nu tragglar vi “Hämta Vatten”, det går ut på precis va det heter, att hämta min sportflaska med vatten i kylskåpet. 

Först träna ja på öppna och stänga kylen med hjälp av en liten “pullstrap”, ett snöre med en boll i ändan som ja knutig ihop med knopen apans knytnäve och en liten gul post it lapp ja tejpa fast. Efter hon kan öppna och stänga (dra å putta) så la ja till sportflaskan. Det va en hel del traggel med att få henne våga ta steget från att titta på den öppna kylen till att faktiskt våga ta flaskan. Men när det väl lossnade och hon förstor att man får kika in i kylen så gick det nästan som på räls.

Nu tragglar vi hela momentet och ja, det är ju inte lyckad varje gång då det är vatten i flaskan och den är tung, klumpig å vatten ger vågor så flaskan kan allt gunga rätt bra i det lösa greppen hon har. Det är vårat största bekymmer men ändå är jag glad att hon är så “lös” i munnen. Hon kan ta en tom aluminium burk utan det blir nån bula på den men är det nått hon ska hålla som tex apporten eller i detta fallet, en flaska med vatten, så ramlar den ur munnen då hon tar och bär med hörntänderna, darrar med underkäken och/eller rullar det i munnen. Det ska tränas mer på just det, hur vet ja inte dock!


Vad ska nästa projekt bli? Har ni några förslag? Hon kan:

  • Hämta skorna
  • Hämta skålen
  • Hämta selen
  • Kopplet
  • Hämta vatten
  • Öppna/stäng Dra/putta
  • Öppna dörrar med dörröppnaren
  • Trycka på knappen till övergångsstället
  • Grunder som sitt, ligg, stå
  • Tigga
  • Titt ut (pray)
  • Skälla på spöken
  • Gå till dörren
  • Döda fotbollar för barnen
  • Plocka upp
  • Hämta flaskan
  • Åh en hel del till som ja inte kommer på nu.

Va ska man hitta?

Tröst, DPT och DPP

Tröst, DPT och DPP

Jag har fått frågan vad DTT står för, tyvärr är det helt fel utan det ska stå DPT eller DPP. Det betyder deep point therapy  eller  deep point pressure, det är vanligt att man använder dessa förkortningar i USA och eftersom det finns så lite info på svenska så sitter man och plöjer youtubefilmer med chromecast en hel dag och filar på sin tankekarta.

Täva börjar få lite förstår till vad orde upp betyder, hon kan skilja mellan upp och upp, upp mot mig betyder tryck i knät och upp mot en sak betyder hoppa upp eller sträcka sig upp. Jag har så svårt att börja mig ner då mitt blodtrycket spökar, ena stunden är det så ja hör å känner hjärtslagen och nästa sekund så får ja ett blodtrycksfall, så hon får hoppa upp eller sträcka sig mot något så jackan ta på henne halsband å sele.

Men Täva gör mer än bara tryck, hon börjar även förstå att snyftar jag ska man ge tryck på knät, luta huvudet mot bröstet men innan ska man tvätta bort alla tårar.


Sen håller Täva på och lära sig att göra panik ihop med ljudet från min platta som alarmerar när det är dags att ta sina mediciner. Tyvärr sitter vi ganska fast då detta va svårt för henne att kedja ihop. Så i dagsläge kastar ja godis eller en boll när larmet går. Sen kan ja sitta och köra larmet flera gånger men hon får alltid nått så fort det låter.

Den lokala pizzerian

Den lokala pizzerian

Jag tänker inte förklara närmare vart denna pizzeria ligger och vilken stad/adress då ja kan röja vart jag är och om någon skulle känna igen sig så snälla håll tyst för mig å djurens säkerhet.

Igår efter två dygn utan mat stappla ja mig ner med Täva vid min sida ihop om att lyckas äta nått. Nu har jag mat så det är inte därför ja har gett fan i att äta utan det handlat om ren å säker ångest och när jag får ångest så mår ja fysiskt illa och det är ju inte så lätt att pilla i sig mat mär man mår illa. När det har gått så långt som två dagar med konstant ångest så får jag även influensaliknande symptomer, Sen har jag antagligen åkt på halsfluss! Osäker på om det är äkta eller nån fysik symptom på mitt mående.


Så, ja fatta mod och tog nycklarna i ena handen, hunden i andra och prova så klart det smalare kopplet från Dog Copenhagen och började gå mot pizzerian. Jag hade ingen aning om vart exakt den låg, vilka öppettider eller vilka olika sorter det fanns men ja gick, med små, ostadiga kliv, en å annan blodtrycksfall men vi kom fram. Jag är så glad att Täva börjar förstå när ja får blodtrycksfall och står stadigt och låter mig hålla i henne, ja lägger en eller bägge händerna mot hennes skuldror och lutar mig mot henne. Svårt att förklara men ska försöka få med det på bild.

Väl framme så går in i det stora huset å märker att pizzerian ligger inne i detta hus med uteservering inne i huset, jättemysigt och vi stannar och pratar med både ägaren och en kund. Efter en del förklaringar så förstod ägaren att man inte fick störa henne och att det va spännande och höra att ja fick ta med henne in så länge han säger det! Det är han som är ägare som bestämmer om han vill ha hundar inne i sin lokal så länge hunden inte befinner sig där mat tillagas eller serveras, tex salladsbar.

Men ja satte mig där ute och fipplade, svetten rann om mig fast det inte va så vart enligt mig. Allt under 25 grader är kallt. Utan det berodde på matbrist och ångest, pinsamt som attan men det va tur det va en varm dag. I början när vi prata om Täva, vad som gällde va hon riktigt rastlös, pipig å orolig men det kan ju bero på att ja vaja som en flaggstång i en orkan men när vi satte oss och hon la sig perfekt under lugna hon ner sig. Tills ja reste mig igen å skulle hämta pizzan (åt ej ute, klarade inte det). Det får vi allt träna lite mera på att ligga kvar och vänta, värsta ordet hon vet, att vänta = att hon sakta blir dödad och uppäten av hundätande fjärilar.


På vägen hem ser vi först en liten vovve gå mot oss, strax efter en som kommer från vänster och går framför oss å när ja fått lagom avstånd så kommer det en från höger och går i motsatt höll som oss. Täva hade halti på sig då ja va så skakig å dåsig att ja inte våga nått annat men inte ett enda utfall men en del ljud, inget större stretande utanuppförde sig riktigt bra! Ja saktade av så det va rätt avstånd hela tiden och stannade så hon fick titta, titta men inte väsnas och det har gett stora resultat! Så länge hunden inte kommer för nära eller ljudar först/svarar upp, då barkar allt åt helvete!

Så nu blir det mer träning på:

  • DPP
  • Ledsen
  • Vänta
  • Panik = Reagera på ljudet på telefon
  • Inte reagera på andra hundar.

Så vi får se hur allt kommer lösa sig men ja vet att alt löser sig i sista sekunden.

Paniken exploderar

Paniken exploderar

Många tror att jag bara har bekymmer utanför hemmet men så är det inte. Jag är livrädd för ljudet av en slagborrmaskin! Nu vet ni det. Jag vakna av att det borrades och ja flyger ur sängen, tung andning och hjärtat skenar iväg. Täva flyger ur sängen å kraschar in i väggen å ner på golvet, inte pga ljudet utan för att ja flyger ur sängen.

Ut å ta en snabb cigg, sväljer piller utan nått att dricka å hoppar i kläderna i samma rörelse som man flyr ut ur lägenheten å går med snabba, beslutsamma steg till busshållsplatserna. Först där å då kunde ja reflektera över vad det är som händer, vad klockan är, dagens måsten osv. Upptäcker att ja inte fick på Täva sin “jobbsele” å tänkte att detta kan bara sluta i katastrof, men ja vägra gå tillbaka pga av borrandet. Så det blev att känna av hur väl Täva höll i hop utan selen och trotts det va hundmöten var av bägge sluta i ryt å utfall så skötte hon sig, hon höll ihop i butiker, på stan, visst va hon dragig men lyckades räta upp det.


På bussen sköte hon sig som en dröm, hon knöla sig förbi folk som prompt skulle stå upp, la sig snyggt å prydligt på golvet eller under sätena, hon till och med stoppa en man som börja flörta å flytta på min påse å skulle sätta sig brevid mig, då flyger Täva upp å visar att den där platsen va inte till för honom utan för min påse! För närgående människor flytta allt på sig när dom såg Täva lura under sätena men hon gjorde inget, räcker att dom ser henne så tar dom avstånd och ja slipper jobbig känslor när dom blir för närgående.

Det blev en vända på stan i tre timmar i hopp om att det skulle va färdigborrat när vi kom hem.

På stan handla ja lite mat å en ny dagbok, Täva va med när ja va inne i himmelriket, akademinbokhandeln, och skötte sig väldigt bara.

Ingen halti!

Ingen halti!

Är så glad, Täva fixa fram och tillbaka till affären utan att jag hade Haltin på. Visst va det vissa gånger ja fick säga ifrån för hon drog så mycket men hon fixa det! Jag hade med haltin i fall om att hon skulle börja dra för mycket så ja inte skulle orka hålla i mot henne men ja gick med enbart ETT finger i kopplet och tre i ledhandtaget. 



Underbart väder och ja gjorde det svårt för henne då hon inte fått någon morgonrastning utan gjorde det samtidigt som ja gick till affären, hon fick så klart både kissa och bajsa men endast när ja sa det, så hon lär sig att man inte rastar sig när man jobbar. Då står ja helt still på en och samma plats, ger henne full koppellängd, nu är det ca 160 cm, och säger kissa/bajsa. Det beror på om hon har bajsat innan, men hon skötte det så snyggt plus hon sniffa knappt nått på promenaden. 

Sen mötte vi en två hundar, det blev tyvärr ett morrande/gurglande utfall innan ja lyckades få fram mjukosten. Ja satte henne ner, vände mig med ryggen mot hundarna och mata henne med mjukost, när dom skulle passera fortsatte ja så vi hela tiden hade ryggen i mot, ett par snabba tittande, ett försök till utfall till men hindrades, och ja är så glad över att den andra hundägaren TROTTS flexi höll in sina hundar och väntade tills ja fick Täva att sitta med ryggen i mot, gick snabbt förbi med sina hundar och sen va det över!

När vi gick från affären satt det nån liten vit hund där och Täva va eld och lågor innan ja fatta varför hon va så uppjagad. Så vi tog avstånd och passera den lilla vita hunden som snällt va där utan ett ljud! Då blev ja glad å berömde henne flitigt då hon inte ens gjorde ett försök till anfall.

Julius K9 I-Belt

Mitt Julius K9 I-Belt kom dagen innan vi åkte på äventyr igenom landet och ja säger bara en sak, JAG ÄLSKAR DET. Det sitter fast mellan halsband, bröstband och magband på henne så även om hon får för sig att slingra sig ur selen sitter hon fast i halsbandet. Jag vill gärna ha ett band mellan bröst och mage så det finns en del tryckutgjämnare över bogen. Visst är det lite finurligt att få på henne selen nu då ja använder Julius K9 hetshalsband, det använder ja för ja vet att hon gillar det, är ett extra handtag att hålla i om hon skulle få för sig nått å sen är det snyggt. 


Hade önskat att det va en större platta över bröstbenet, knölen ni vet så det va skönare att ha på sig och ännu mer utjämnande för henne då hon är dåligt musklad just där, vilket vi oxå ska jobba på men vet inte hur bara, har du nått tips? Jag har ju den andra chestpaden men den finns ingen extra rem mellan halsbandet och resten av selen, ingen symaskin heller så ja ska se om ja kan komma på nått. Sen har ja bett min sponsor uppfinna lösa ringar till selen som ska sitta fast som väskorna, med kardborre och sitta fram i ringarna på selen. Men exakt hur än vet vi inte så det gnuggar vi knölarna på. Det ska vara så pass hållbart att hon ska kunna göra utfall utan att det lossnar. Det ska vara i stället för att ja har ledhandtaget i plastringarna som väskorna ska sitta i, halva, nästan hela selen blir förstörd om de skulle gå sönder. 

Att träna efter Amrikanska “regler”

Att träna efter Amrikanska “regler”

Det är inte bra att träna efter de amerikanska reglerna, ja har tränat helt fel! I USA är det vanligt och till med standard på vissa ställen att hunden ska ha halti eller kunna vara bekväm i halt och munkorg. Ja min dumme jäkel har ju gått efter dessa standarder när jag har tränat. NU har ja ett enormt problem när det gäller att Täva inte kan gå fint och jobba utan halti!

Lånad bild


Jag har även missat mitt prov då ja lever som ja gör just nu, trist och tråkigt men ja vet att hon inte kommer klara det med hennes problem med andra hundar plus ja tycker inte hennes stressnivå är lagom heller utan hon tar lite för lång tid innan hon slappnar av plus hon går upp lite för mycket i stress, så det är onödigt att utsätta henne för det just nu men kommer göra provet så fort ja har en chans!

Så nu får vi träna vidare att gå fint med remmen på selen och inte dra mer än att ja känner att hon är där. Att ha henne så är otroligt stöttande, känna att hon har en storl del i ansvaret att leda mig tryckt och säkert fram till målet, att hon leder mig undan människor, undviker för nära kontakt, hon jobbar på riktigt bra trots cyklar, människor men hundar som sagt, inte andra hundar, på tåg å buss är hon pipig fram tills det börja köra, sen slappnar hon av.

På resande fot!

På resande fot!


Medans ja skriver detta ligger Täva under bordet på tåget. Vi har än så länga bara kommit halvvägs och har mins 2 timmar kvar innan vi är framme. Täva tycker att vänta på buss/tåg är dötrist och går upp i maximal stress då ja är livrädd för att missa bussen/tåget eller gå på fel!

Än så länge har TÄva vart riktigt duktig, det är medans vi väntar på att vi ska åka som hon är pipig men så fort vi rullar så är det tyst och lugnt. Hon är ett rejält stöd för mig, tänk va hon hjälper mig och detta är första gången hon åker tåg. Under hennes 6 åriga liv har hon åkt en massa mil med bil men det är sen februari hon börja åka kollektivtrafik. Hon är så duktig!

Med rivmärken på smalbenen är vi ett steg närmare

Med rivmärken på smalbenen är vi ett steg närmare

Jag skrev att ja hitta en film på youtube där en kvinna lär sin hund att markera när hon har ångest och panik. Hon bygger hela inlärningen med shejpning och hennes mål va att så fort hon klia sig på handen (hennes tecken som hon gör vid ångest/panik) så skulle hunden buffa henne på benet för att uppmana henne att tänka om.


Ja tänkte att det där tar ju inte så lång tid att lära in å Täva kommer gilla utmaningen på vad ja vill att hon ska göra för att få godis. Sagt å gjort, en skål med godis och klicker, börjar träna.

Efter hel del olika bjudningar som tex backa (hon e proffs på det), tigga, ligga plats, buga (vart hon nu fått det ifrån), frysmarkerar på precis ALLT innan hon försökte frysmarkera på mitt ben! Klick å godis å efter att skålen va slut hade hon lurat ut att frysmarkera mot mitt knä gav belöning. Igår fortsatte jag å träna å på kvällen när ja satt i soffan så frysmarkera hon så löst att ja inte kände det å då börja hon riva med tassen, ren slump att det blev belönat å nu frysmarkerar hon väldigt hårt mot mitt ben och river med tassen. Ja tycker det är bra då ja kan försvinna i mina tankar och då lär ja ju vakna till liv.


Nu ska ja försöka betinga momentet med ljudligt kommando och när det sitter ska ja försöka få ett täcken/rörelse så hon går på det. Ja sitter ju inte och säger kommandot utan hon ska ju tala om för mig. Ja är numera osäker på vad ja gör för när ja upptäckte en hemsk sak så frös ja till is. Jag totalfastnade och då blev till och med täva nojjig så mitt fingertrummande stämmer inte. 


Jag fick ett litet anfall att leka med systemkameran och fjärrkontrollen, blev en del fina bilder men vet inte om min kamera kan autofokusera med fjärrkontrollen eller om den bara tar kortet. Sys på en del bilder som är suddiga, alltså för långsam slutartid (fuskar just nu med autoinställning för ja har glömt hur man gör manuella inställningar) och denna bilden blev ja så nöjd med, enda felet är att fjärrkontrollen syns men ja måste rikta den mot kameran annars funkar det inte. Nån som kan det där med fjärrkontroll till Nikon D3000

Träningen fortsätter

Träningen fortsätter

Skrev ju om att ja börjat nöta handtäcken, å vi nöter å nöter, men vet inte om det ger resultat eller inte eller så anser hon det e onödigt att kunna för så fort det kommer minsta lilla störning så släpper hon allt! Men det e bara att fortsätta nöta, det kan ju va att det e ganska nytt att bo här fortfarande.


Sen hitta ja en video på youtube om hur dom lär in att varna för ångest, ja täva kan ju varna när det blir för jobbigt för mig men då e det redan försent. Denna video visa hur man shjepa in ett önskat beteende ihop med ett ljudligt kommando och ett handtäcken, handtäcknet är det man vanligtvis gör när man börjar få ångest eller när det e jobbigt överlag.

Så stackars täva får lära sig att gilla handtäcken varken hon vill eller inte. Jag vet ju hur ja gör när det är jobbigt så ja ska bara få henne att trycka hårdare på mitt ben med sin nos, blir som en frysmarkering ihop med fokus. Mitt handtäcken blir mitt fingerduttande. Ja duttar fingertopparna mot tummen från pekfinger till lillfinger och tillbaka, när det börjar bli ännu jobbigare blir det bägge fingrarna å tillslut börjar ja skruva på mig å visa andra obehag.

Jag har ju även googlat, sökt på instagram (följer en del konton oxå), kollat på pintrest å youtube om vad det är för selar dom använder i USA (i Sverige är det en vest) och många har faktiskt julius eller kopior av olika slag men då ja vill ha ett extra handtag som ja kan hålla i så han kan leda mig, så ja känner att ja har mer stöd från henne än ett koppel ger å sett att många använder typ ett kortkloppel med krok i var ände på ca 50 cm långt som dom fäster i sidoringar eller liknande men julius har inte den fuktionen om man inte köper den med just ringar men finns bara i svart! Så jag såg att många fäster sina draghandtag, extra mobility handel i dom avlånga plastringarna som man fäster väskorna i. 


Pratat med min kära sponsor K9-Sport om att se om vi kan fixa ett sånt handtag till mig å Täva. Ja prova att använda mitt korta lydnadskoppel (oxå från honom) å det blev lagom att lägga i två lager till mig så nu vet ja hur långt det ska vara, å så inte trä i ringen utan en krok i var ände och han ska kolla på va han kan knopa ihop. När ja prova att gå en kortare träningsrunda så kände ja mer kontroll, trygghet och hon kom lagom långt fram, dock så hade ja så ont i kroppen så täva fick ha haltin i förebyggande syfte då ja ville veta att ja hade styrka att hålla henne i fall hon blev triggad av en annan hund.


Men Täva skötte sig ganska bra, hon gick bra fast det va löst koppel å ja höll i handtaget. Selen höll kan ja låva, hon gjorde ett skutt ut i skogen men det tog stopp ganska fort då hon inte alls va beredd på att ja höll henne i selen.

Åka buss

Åka buss

I går gjorde täva nått hon ALDIG har gjort förut, hon åkte BUSS. Anledningen är att ja har ett prova-på-kort från västtrafik som funkar under 14 dagar. JAg hade möte med min PO som man får ha med hundar in. Täva tyckte det va väldigt intressant när vi gick till busskuren.

När bussen kom blev hon helt lyrisk å glömde bort all form av lydnad, lillan skrek å va upp bland månen å sväva i stress å eftersom det är tidsplanerat allt in i minsta sekund kunde ja inte stanna upp å försöka varva ner henne. Va lite tajt att hålla i en helgalen Täva, samtigti som ja hade handväska med massa papper osv som skulle redovisas, samtidigt som ja försökte fatta hur det funkar med busskort. Men ombord kom vi.

Man ska ju sitta i bak så ja hade en täva som kämpa i selen med att gå så långt bak i bussen som möjligt å när blev det så trångt i bussen? Ja har inte åkt buss på säkert 10 år! Aja, bak kom vi, ja lyckades förhindra att hela Täva va i sätet så hon bara va uppe med framtassarna (nej hon fick inte åka i sätet) å så vände hon sig om och Täva visste varken ut eller in. Ja trassla med bälte å Täva fatta inte alls att bussen rörde sig.

Resan dit gick över förväntan, det tog ett par minuter innan hon kunde varva ner å lyssna å ja bad henne lägga sig ner, det gick inte så bra utan hon fick hjälp med att varva ner mer igenom att ja höll i henne å så klappa ja henne så hon skulle lugna sig. Lite pip å frustration innan hon la sig ner själv.


Bussen skulle ju sniffas på, varje millimeter av det hon kom åt. JIsses, hennes nos har nog aldrig jobbat så hårt nån gång. Men efter hon sniffat klart under “läg dig” så gick hela resan förvånansvärt smärtfritt, halva resan (resan tar ca 15 minuter) så va hon avslappnad å kunde “njuta” av resan.

I stan sen såg ja att ja va en hel timme förtidig, ja knata in på Pressbyrån å satt å greja mig med plattan (gratis wi-fi) medans täva fick ligga å försöka att inte hälsa, tyvärr förstår inte folk att står det under träning så låt bli hunden men efter ett par tillsägelser till Täva låg hon kvar när människor gick förbi henne.


När ja såg att det va snart dags för mötet knata ja ut, tog en cigg å la Täva brevid mig, då går det en annan hund på andra sidan vägen, ja hade inget godis, ingen leksak, inget att belöna henne med Men nu ska ni få höra, Täva låg kvar hela tiden. Visst va hon på helspänn och det kom både pip å ljust morr men hon LÅG KVAR! Helt otroligt, nu va den andra hunden på avstånd som ja vet går att bryta henne på med typ leksak men ja tänkte att ja provar. Ja belöna henne med rösten på ett mjukt å snällt vis, inte för fjompigt då hon varvar upp av det, inte för hög ton då hon skjuter i taket av det utan bara neutral ton. 

Inne hos PO va hon en mardröm, det va så mycket myror i bena, hon explodera, ville INTE slappna av för fem öre å ljuda konstant hela tiden i 2,5 timmar å det spela INGEN roll vad ja en gjorde. Det visa sig att det va nödigt fast ja rasta henne rejält innan vi åkte. Vet ja det att det ska rastas före och efter resan då stressen gör henne nödig.

Resan hem gick jättebra, hon gick bakom mig i bussgången, hon la sig rätt efter en halvvändning i sätena, å “njöt” av resan. Det satt en kille framför oss som hon körde näsan i men det sa ja ifrån så när vi gick av bussen strunta hon honom å hon lyckades förstå att hon skulle gå bakom så hon backa in mellan sätena å lät mig resa på mig först å sen gick hon bakom. Enda gången hon fick en stresstopp va när ja skulle trycka på “stopp” för hon trodde ja skulle resa på mig. Men den försvann lika snabbt som den kom.


Va lite roligt då busschauffören fråga va det va för hund, ja svara Schäfer, han svara jo men det ser ja men va ska hon tränas till? (Han såg å fatta att hon tränades eftersom det står under träning) å ja svara att hon ska bli en assistanshund om hon klarar provet. Jaha svara han, min dotter hade en schäfer som skulle bli polishund. Tänk va roligt, en som ser å förstår. Han fick mycket beröm av mig när resan va klar.

Upp till bevis!

Upp till bevis!

I går fick Täva bevisa att våran träning med att slappna av på nya miljöer och ha koll på mig utan att stressa upp för mycket.

Ja hade möte med PO och man får ha med sig hundar in om dom uppför sig, Täva e ju inte den hunden som uppför sig, det ska gnällas, pipas, traja, inte lyssna osv. Men igår tog ja in henne i hennes arbetsutrustning och visst va hon uppvarvad, stressen låg på gränsen å det va lite bestämda toner från mig ang att i te hälsa, varken människa eller hund.

Men när vi satte oss ner, började prata så börja Täva jobba, först med sig själv med att varva ner och det tog lite för lång tid enligt mig men eftersom hon inte har tränat mer än ca 3 veckor seriöst.

När hon kom till så pass ro att hon kunde börja jobba, min PO sa att Täva va som en spegel på mig, så fort ja blev upprörd så börja Täva och att bli orolig, sökte kontakt med mig så ja kunde gosa med henne. När ja varva ner så gjorde hon det oxå, tog lite tid men hon slappna av så pass att hon låg bra med huvudet på golvet å andades normalt!

Ja kan inte va mer än så där äckligt överdrivet stolt över henne och när ja skulle träffa min PO för första gå gen va ja så nervös, så rädd, å hade en isklump i magen å på gränsen till panik. Men efter ja kom in å Täva började jobba så blev ja bättre. Tillslut va ja så “fri” att ja kunde prata om det som skulle pratas om.


Synd bara att hon inte kommer klara provet då hon tar för lång tid att slappna av plus hon e ju ilsk på andra hundar. Men ja ger inte upp, inte än i alla fall! 


Glöm inte att följa oss på Instagram och Facebook! 

Knäppa Täva!

Knäppa Täva!

Täva är en ängel när vi är på Preem i Götene, hon uppförsig exakt som ja vill att hon ska göra men så fort vi går in på nått annat ställe, räcker med trappuppgången brevid oss så ballar hon ur å det blir totalt kaos å hon håller inte ens ihop igenom dörren in men på Preem kan folk gå förbi, prata med oss, sitta brevid oss, gå på toa osv.


Ja kan gå på toa och hon vet att hon ska lägga sig ner och ligga där å vänta i vårat lilla bås, ja tränar på att gå på offentliga toaletter då ja tycker dom e snuskiga men Preems är rätt rent på plus ja har ju min lilla tjej som stöd. Hon ligger snällt å väntar tills ja är klar, visst luktar hon på varje millimeter på golvet men när hon märker ja behöver stöd slutar hon å ger mig en lugnande blick!


Men när vi ska ut från båset, ja då e full rulle, då håller hon inte ihop alls för det finns en stor spegel som det bor en svart hund i, den måste man allt kolla in ett par gånger eller vilja dricka vatten ur handfatet eller klättra upp å gå på handfaten!

Men jag har inte bestämt mig än hur ja ska göra, ja får inte nån respons eller viljan att vara med å träna å alla tror täva är en livsfarlig hund som äter flexifluffar till frukost så alla går åt andra hållet ELLER så tränger dom oss så vi får vika av eller ja har en hund med världens utfall.

Så ja ska ge denna månad ut å se om ja kan få nån respons på träningen, för det är två grejer, ett är att hon ska slappna av på nya ställen å inte bara Preem, det andra är ju så klart då hennes fixide att äta andra hundar. Så om du har svängen förbi Götene å vill träna hund så hör av dig. Du kan skriva till mig på Instagram (pekar på instagrambilderna eller sök efter Teamiqbadboll) eller mail teamiqbadboll@gmail.com eller på facebook (pekar åter igen på vänster sida eller sök efter Team IQBadboll på facebook)

Ja kan stort sett när som å det e bara att höra av sig!

Guldhjärta

Guldhjärta

Tänk, det tog bara 6 år innan damen fick sin idbricka. Jag har alltid skaffat brickor till alla mina hundar när dom vart valpar men det stället som ja bruka köpa ifrån inte fanns kvar när ja skulle hämta Täva så har ja letat efter bra brickor till ett rimligt pris.

Detta är en billigare variant av ett flertal olika sorters modeller, utseende å storlek och med gravyr kosta den 199:- och det är hennes vanliga namn, alltså Täva på en sida och hennes stamtavlenamn och mitt och gubbens mobilnr för hon har fått nån löphjärnefixide att sticka så fort hon får chansen, ja menar verkligen så fort hon får chansen, det är ut ur bilen om ja inte hindrar/blockerar henne, dörrar smiter hon igenom i samma sekund som man sätter foten utanför dörren.

Täva får alltid nån fixide så fort hon löper, förra gången va det att ligga i sängen fast man inte får det, denna gång är det att rymma, sen när själva löpet är över å skendräktigheten slår in (hon blir inte manisk men får mjölk å hon stimulerar tuttarna) så har ja ett helvete å få bort den där idén.

Hur går det med träningen?

Ja du, hur går det? Med tanke på att ja inte har nån telefon med kamera så blir det svårt att bevisa att hon tex vart med inne på sjukhuset, är inne på olika affärer å att hon tränas på att jobba utanför affärer oxå, tex på populära gångbanor, inte dra i koppel, bära en korg som ja har gjort (bära telefon, plånbok, nycklar och medicin) men ja har ändå nått lite framgång, tex så har hon nu accepterat att ha täcket på sig i bilen, att vänta (konstigt att hon inte sticker när ja tar fram täcket eller halsbandet)


Vi tränar på gångbanor å på stan när det inte är så mycket rörelse med att hitta tappade föremål, ja har fobi eller rättare sagt panisk rädsla över att tappa nycklar och ja har tappat nycklar en gång å då hade ja precis börjat tränat täva på att hitta dom, som tur va efter mycket om och men i mörker, sandlåda, dåligt lyse å osäkerhet vart ja tappa dom kom hon med dom i munnen! Så ja har i alla mina nyckelknippor sen dess nån form av hundmunvänligt band så hon kan bära utan obehagliga, vassa nycklar i munnen (känslig fröken ju) å hon har stenkoll på mina nycklar när vi är ute, ja brukar råka tappa dom när hon inte ser på å då reagerar hon med att stanna å titta på mig, då frågar ja om ja tappat nått å så sätter hon fart med att hämta dom.


Hon är duktig min tjej!

När ska du göra provet?

Ja det är ju inte hugget i sten men min SBKtant ringde och gav ett datum den 13/5  i Göteborg, men det e bara om ja e säker och känner att ja kommer lyckas, annars kan ja flytta fram provet. Jag har ju sagt det datumet så ja har lite press på mig. Vi får se hur det känns när det e dags, nu känns det inte alls så säkert!

Oj så länge!

Oj så länge!

Förlåt att ja inte har hunnit med er, alla min kära följare som vill veta hur det går med min demon. Jag har ännu inte fått listan över när det är dags för tester men det har hänt en del ändå!

Jag har fått tillstånd att vara inne på Ica, inte inne inne utan mellan dörrarna så att säga för att miljöträna. Å jösses va äckliga dörrarna är som öppnas å stängs hela tiden å sen så är det en rulltrappa brevid och bakom där vi bruka sitta finns det en hiss och den väsnas. Fast ändå, sista gången vi satt på Ica så va hon så duktig, hon va tyst, hon sprang inte runt, fick inga överslag, hon bara satt å titta på helspänn!



Vi har även vart inne i den ena optikern som tyckte det va så spännande å lyssna på tävas historia, han hade sett henne på facebook och en tjej som jobba i skoaffären (handelshus) tyckte ja skulle gå till tidningen och berätta va ja gjorde, ja anser att täva inte är redo att att visas upp än!



Som ni ser använder ja en grimma, en del kommer skrika HALTI å andra typer av grimma är tortyrredskap kan hålla klaffen. För det första är det ingen halti, utan den Gentle trainer och funkar inte riktigt som en halti utan denna ställer man in så den sitter bakom käken så hon kan öppna munnen helt och visst, den sitter högt upp men då Täva är vrålstark, sniffig (hon ska sniffa på precis vart enda dammkorn som finns i världen) och ja går med kryckor, i bland en å i bland två. Hon ska dra iväg för hon kopplar inte riktigt att hon jobbar ännu utan tror det e bara ett äventyr på stan. För att ja ska kunna ha en chans att hålla henne vid ett utfall som inte ja va beredd på eller kunna styra upp huvudet å berömma att hon går fint i stället för att dra som en dammsugare. NU får ni tycka ja e korkad, dum å de e bättre ja tränar på att gå fint i koppel, ja tränar det oxå! Men just i affärer, vid ställen där det är mycket hundar/folk/doft så får hon gå i enbart grimman, men är ja lite mer själv (typ en söndag å ingen är vaken) kan ja koppla ihop halsbandet med grimman och ja hon blir lika stark då som utan grimman och vi tränar på att gå på höger (jobb sidan) men ändå vet ja att ja kan med lätthet korrigera hennes dragande å sniffande. Då det blir både halsband och grimma. Grimman ska jobbas bort!

Hundmöten går si så där, ena stunden är hon ett monster, ska äta upp den andra hunden och efter råd från min instruktör ska ja inte kampa utan låta henne få leksaken i stället, det funka inte så bra så det sluta med bytesleken tills ja fick ner henne i varv så hon kunde tänka klart igen. För mig sluta det med “plåster” på fingret, en irriterad, förbannad å arg matte (ej på hunden) utan på Terry som prompt skulle köra barnvagn å fastna, skrek å va arg för vagnen satt fast, så ja satte honom i vagnen å så fick han sitta där riktigt arg å sur för han hamna i vagnen, samtidigt som ja fick bolla leksaker å kampa som belöning för hon kom tillbaka med leksaken å så en ny å säga åt den trotsiga tvååringen att sitta kvar i vagnen. Men hon fick sin kudde som belöning som hon fick bära medans ja sura av mig å körde vagnen.


Nyss hade vi hundmöte med labben å då fick hon bära min handväska å ja försökte få henne att hålla fast den, nu mötte vi aldrig hunden men det va labben, han va lugn å täva reste inte ens ragg! Men då va hon ju inte i jobb utan bara Svenssonhund! Duktig tjej!

Jag har även fått tillstånd av chefen på Preem i götene att ja får ta med Täva in i butiken när ja handlar när hon har täcke på sig, ja väntar nu bara på att få en lapp från han som ja kan visa upp för de andra personalen om de blir gnäll om ja tar med henne in. Det kan va allt från att vi handlar till att vi sitter å miljötränar i ett hörn.

Vi tränar olika saker, som att öppna dörrar på knappar, går si så där, måste komma på ett bra sätt, vet inte om ja vill ha nosdutt eller om ja vill ha tassarna. Många har ju att man ska hålla in i ett par sekunder innan dom öppnas å dom ja tränar med öppnas så fort man petar på knappen. Där inne får ja va, är två bankomater där, en gammal bank så allt filmas, är glasrutor mm så det e ju som en glasbur med två bankomater.



Men innan vi tar en stadsmur åker vi till nått ställe som ja kan släppa henne fri, så hon får springa av sig överskottsenergin så hon är lite trött, det blir enklare så!

Jag har även träffat instruktören och hon har visat mig hur ja ska göra när täva får överslag, hur ja ska lugna, visa hur omvänt lockande funkar så vi tränar på sånt man ska göra med en valp, inte en 6 år gammal hund! Hon äter fortfarande maxrelax å ja börjar se en viss skillnad, inte alls lika överstressade, lugnar ner sig lite fortare, får inte riktigt lika många överslag men visst är hon på max men så länge hon kan hantera det själv utan överslag får hon vara där. Hon har titten det i snart tre veckor eller om de e mer än tre veckor vet ja inte men det har börjat ge resultat! Pälsen är bättre, hon är bättre i magen, hon mjällar inte lika mycket förutom när hon får ett extremt överslag, då e hela hon vit!

Rassel rassel

Rassel rassel

Jag har världens bästa app på telefon och plattan, men ja har gratis verisionen på den så ja kan inte välja rington men det låter rassel rassel i alla fall!


Med denna app kan ja lägga in vilka mediciner ja ska ta, vilka tidpunkter, hur många vissa dagar (har olika doser på vissa mediciner) kan även lägga till behovsmedicin så ja kan bara trycka i att ja tog det å då loggar den exakt tidpungt osv! Så jäkla smart, man har koll exakt på sina små piller. MEN Täva reagerar ju inte ens på det ljudet!


SÅ nu har ja knappt någon hud kvar på händerna för varje gång ja kör ljudet har ja matat henne med godis, typ som man klickar in en hund, å visst har ja fått lite reaktion. Så fort hon lär sig att rasselljudet betyder godis ska ja göra det jävligare, alltså, ja ska typ ligga i sängen å hon ska få böka rätt på en kampkudde eller boll så det blir roligare plus det blir jävligare för mig att vända mig om å somna om. 

Eller så ska ja lära henne att slicka på mig men det e ju en lösning om ja somnar i soffan å inte sängen för då kanske hon inte kommer åt mig å ja e sån att ja vägrar att gå ur sängen om ja absolut inte vill det!

Har ni nått annat smart knep?

Äntligen ett JA!

Äntligen ett JA!

NU är det ett tag sen ja fick det där telefonsamtalet från SBK och mailet oxå men det är först nu ja börjar kunna smälta att ja kommer få göra ett så kallat utökat L test, då får hon även göra BPH (skks MH typ) å ja har aldrig gjort BPH, vet knappt hur det går till å lämplighetstestet vet ja inte heller hur det går till!

Det är inte många som tror på oss, ingen nästan som tror att vi kommer lyckas och att vi kommer så långt som att hon får ett tillfälligt tjänstetäcke av SBK. Nu har hon ett så kallat företräningstäcke som ni vet å med det täcket gäller samma sak som med en vanlig hund, inga speciella fördelar med det förutom att vissa faktiskt accepterar att det stör ej, träning pågår men det är inte många.


Ja ska erkänna, ja e livrädd, fick veta i gårkväll att man inte är ensam på BPH, vadå inte ensam? Va fan kommer det hänga folk på mig? (Panik) å sen vet ja att det går en extra för att kolla hunden (inte mig) ifall dom anser att nä, hennes reaktion på det tog för lång tid att avreagera på, hon har enligt SBK lite för dåligt värde på rädslor.

L testet vet ja att det ska det komma in en annan hund i rummet å Täva får inte ens blinka, det är nolltolerans mot reaktion mot andra hundar. Jaha, kastar in handduken redan nu! Täva är ju som en rabiessmittad demonvarulv vid en fullmåne natt mot andra hundar (jippi, vi är körda)

Sen ska hon uppföra sig med! Hur i helvete ska det gå till? Hon, Uppföra sig på stan (skrattar) hon som drar tills hon hostar, ska sniffa på precis va enda litet dammkorn som finns, hon som kan flänga rätt ut för de går för sakta osv. Åh jisses, ja te trodde inte ens att ja skulle få ett ja, trodde det skulle bli ett nej som vanligt!

Sen har ja fått reda på en annan sak! Det finns folk, nämner inga namn, som börjar slå vad om när vi blir körda eller om ja kastar in handduken! Hur kul är det att få reda på detta? Täva kommer klanta sig på L testet å äta upp hunden eller inte komma ner i varv, hon kommer har för lång tid för avreagera på nån rädsla eller att ja ger upp. Det känns verkligen motiverande att få reda på detta å se att det är verkligen ingen som stöttar en, va ju så många som hurra, ropa å va så glada men tydligen så handla det om å se hur lång tid det tar för mig att ge UPP!

Ni få personer som känner mig, ger ja upp? Brukar ja kasta in handduken? Klarar hon av allt, får sitt täcke, BPH å l test är i vår (runt april) så ja har ca 4 månader att träna, men fixar hon allt å blir godkänd, då har ja fram till vintern på mig att få henne examinerad, hon måste fixa att bevisa att hon gör livet lättare för mig innan hon fyller 7! (Den 24/1 2018 fyller hon sju) så det e ju inte lite press! 

Fick en annan fråga, va ska ja göra om Täva inte klarar BPH eller L testet, ja då gör hon det bara inte men då har jag försökt. Då får hon va här hemma som vanligt men kanske med lite bättre lydnad å ja får helt enkelt söka efter en ny vän (lät fel, en ny arbetskamrat låter oxå fel) men ja får söka efter en ny vovve å träna. Svårare än så är det inte! 

VI kommer fortsätta våra liv som vanligt, testa så vissa företags produkter håller för det dom påstår, testar prototyper innan de kommer ut på marknaden osv.

Från noll till kanske

Från noll till kanske

Ja då har SBK hört av sig, å vilket telefonsamtal det va, det va glädje men ändå en extrem oro. Det är mycket som står på spel nu om vi ska lyckas.


Hon har sin ålder mot sig, hon har ett “gammalt” MH som kan leda till att antingen är hon för vass eller så anser dom att allt ska göras om i form av BPH (Skks nya grej, typ MH) men det är åldern som oroar oss just nu!

Ja väntar med iver, ja väntat med oro, ja vet varken ja ska skratta eller gråta men ja har lyckats komma från noll till KANSKE!

%d bloggare gillar detta: