Team IQBaboll

Månad: april 2017

Team IQBaboll > 2017 > april
På resande fot!

På resande fot!


Medans ja skriver detta ligger Täva under bordet på tåget. Vi har än så länga bara kommit halvvägs och har mins 2 timmar kvar innan vi är framme. Täva tycker att vänta på buss/tåg är dötrist och går upp i maximal stress då ja är livrädd för att missa bussen/tåget eller gå på fel!

Än så länge har TÄva vart riktigt duktig, det är medans vi väntar på att vi ska åka som hon är pipig men så fort vi rullar så är det tyst och lugnt. Hon är ett rejält stöd för mig, tänk va hon hjälper mig och detta är första gången hon åker tåg. Under hennes 6 åriga liv har hon åkt en massa mil med bil men det är sen februari hon börja åka kollektivtrafik. Hon är så duktig!

Får du allt du pekar på?

Får du allt du pekar på?

Tack för att ni skriver till mig, men ni får gärna höra av er när det inte gäller gnäll utan gärna nån possetiv hälsning.

Många här tror att ja får precis allt ja pekar på till Täva men ni har så fel. Jag har två sponsorer som ja älskar väldigt mycket. Den ena är min kära K9-Sport och den andra Dog Copenhagen. 



K9-Sport.com är specialiserad på brukstillbehör och han nu i skrivande stund lanserat sina egna grejer, en del är under uppbyggnad då han inte riktigt vet hur han ska lösa det. Jag får allt av honom, ja, men det är faktiskt en betaversion. Det är en produkt han har skapat å vill se hur det funkar utanför hemmets trygga vrå. När ja får tag på det finns det ännu inte till salu för en ja har kollat igenom det och jag är petig. Sen kommer ja på specialsaker jag vill ha som inte finns i sverige, alltså gör han en kopia med eget stuk, eller så har ja inte hittat det ja vill ha å knopar ihop nått eget.


Dog Copenhagen va en slump att vi starta ett samarbete då ja köpte den selen av ett svenskt företag och skrev över hur otroligt besviken ja blev då selen inte höll måttet till den lilla svarta tokan. DÅ ja gnällde en del på facebook å instagram så kontakta ja dom så dom kunde se vilken SKIT det va, jag fick en ny sele som va helt annorlunda än den första, inte utseendemässigt utan den höll, den höll för rabiata utfall, långpromenader osv. Då ja ändra uppfattning rätt snabbt efter mycket noga testat blev ja som så många andra helt förälskad i selen. Sen uppdatera dom selen, ändra lite här å där, knappt synligt men ändå fuktionerligt. Det sluta med att både halsband OCH koppel kom hem i brevlådan. Nu har dom uppdaterat både halsband och koppel så snart kommer dessa två hem som ska synas in i sömmarna.

Men allt det andra ni ser då? Det ni gnäller över att jag FÅR, tanken har inte slått er att ja som alla andra betalar för mina saker? Senast i dag dök det ner ett I-Belt till Julius K9 selen. Ett band som sitter från halsband, bog och magband. Detta för att minska risken för att den lilla ådågan ska åla sig ur selen! 


Jag har KÖPT julius selen, rukka halsbandet, haltin osv. Ni måste förstå att ja inte bara sitter här framför skärmen, smörar till mig en massa saker å gör inget? Det jag FÅR, ska synas in i sömmarna med förstoringsglas, testas på alla tänkbara möjliga sätt, det ska fotas, skrivas om, göra “reklam” osv. Okej det är väll inte så svettframträdande men det krävs ändå en del ansträngning med att ha koll på sociala media osv.

Så snälla, sluta skriv å fråga hur ja gör för att få saker, sluta gnäll om att ni får betala men ja får allt. Lägg NER med den svenska folksjukan, avundsjukan, utan tänk på hur kan du förbättra ditt sätt att blogga (tex) så även du kan få en eller flera samarbetspartners. Lägg ner energi på det i stället så kanske det löser sig för er oxå!

Med rivmärken på smalbenen är vi ett steg närmare

Med rivmärken på smalbenen är vi ett steg närmare

Jag skrev att ja hitta en film på youtube där en kvinna lär sin hund att markera när hon har ångest och panik. Hon bygger hela inlärningen med shejpning och hennes mål va att så fort hon klia sig på handen (hennes tecken som hon gör vid ångest/panik) så skulle hunden buffa henne på benet för att uppmana henne att tänka om.


Ja tänkte att det där tar ju inte så lång tid att lära in å Täva kommer gilla utmaningen på vad ja vill att hon ska göra för att få godis. Sagt å gjort, en skål med godis och klicker, börjar träna.

Efter hel del olika bjudningar som tex backa (hon e proffs på det), tigga, ligga plats, buga (vart hon nu fått det ifrån), frysmarkerar på precis ALLT innan hon försökte frysmarkera på mitt ben! Klick å godis å efter att skålen va slut hade hon lurat ut att frysmarkera mot mitt knä gav belöning. Igår fortsatte jag å träna å på kvällen när ja satt i soffan så frysmarkera hon så löst att ja inte kände det å då börja hon riva med tassen, ren slump att det blev belönat å nu frysmarkerar hon väldigt hårt mot mitt ben och river med tassen. Ja tycker det är bra då ja kan försvinna i mina tankar och då lär ja ju vakna till liv.


Nu ska ja försöka betinga momentet med ljudligt kommando och när det sitter ska ja försöka få ett täcken/rörelse så hon går på det. Ja sitter ju inte och säger kommandot utan hon ska ju tala om för mig. Ja är numera osäker på vad ja gör för när ja upptäckte en hemsk sak så frös ja till is. Jag totalfastnade och då blev till och med täva nojjig så mitt fingertrummande stämmer inte. 


Jag fick ett litet anfall att leka med systemkameran och fjärrkontrollen, blev en del fina bilder men vet inte om min kamera kan autofokusera med fjärrkontrollen eller om den bara tar kortet. Sys på en del bilder som är suddiga, alltså för långsam slutartid (fuskar just nu med autoinställning för ja har glömt hur man gör manuella inställningar) och denna bilden blev ja så nöjd med, enda felet är att fjärrkontrollen syns men ja måste rikta den mot kameran annars funkar det inte. Nån som kan det där med fjärrkontroll till Nikon D3000

Träningen fortsätter

Träningen fortsätter

Skrev ju om att ja börjat nöta handtäcken, å vi nöter å nöter, men vet inte om det ger resultat eller inte eller så anser hon det e onödigt att kunna för så fort det kommer minsta lilla störning så släpper hon allt! Men det e bara att fortsätta nöta, det kan ju va att det e ganska nytt att bo här fortfarande.


Sen hitta ja en video på youtube om hur dom lär in att varna för ångest, ja täva kan ju varna när det blir för jobbigt för mig men då e det redan försent. Denna video visa hur man shjepa in ett önskat beteende ihop med ett ljudligt kommando och ett handtäcken, handtäcknet är det man vanligtvis gör när man börjar få ångest eller när det e jobbigt överlag.

Så stackars täva får lära sig att gilla handtäcken varken hon vill eller inte. Jag vet ju hur ja gör när det är jobbigt så ja ska bara få henne att trycka hårdare på mitt ben med sin nos, blir som en frysmarkering ihop med fokus. Mitt handtäcken blir mitt fingerduttande. Ja duttar fingertopparna mot tummen från pekfinger till lillfinger och tillbaka, när det börjar bli ännu jobbigare blir det bägge fingrarna å tillslut börjar ja skruva på mig å visa andra obehag.

Jag har ju även googlat, sökt på instagram (följer en del konton oxå), kollat på pintrest å youtube om vad det är för selar dom använder i USA (i Sverige är det en vest) och många har faktiskt julius eller kopior av olika slag men då ja vill ha ett extra handtag som ja kan hålla i så han kan leda mig, så ja känner att ja har mer stöd från henne än ett koppel ger å sett att många använder typ ett kortkloppel med krok i var ände på ca 50 cm långt som dom fäster i sidoringar eller liknande men julius har inte den fuktionen om man inte köper den med just ringar men finns bara i svart! Så jag såg att många fäster sina draghandtag, extra mobility handel i dom avlånga plastringarna som man fäster väskorna i. 


Pratat med min kära sponsor K9-Sport om att se om vi kan fixa ett sånt handtag till mig å Täva. Ja prova att använda mitt korta lydnadskoppel (oxå från honom) å det blev lagom att lägga i två lager till mig så nu vet ja hur långt det ska vara, å så inte trä i ringen utan en krok i var ände och han ska kolla på va han kan knopa ihop. När ja prova att gå en kortare träningsrunda så kände ja mer kontroll, trygghet och hon kom lagom långt fram, dock så hade ja så ont i kroppen så täva fick ha haltin i förebyggande syfte då ja ville veta att ja hade styrka att hålla henne i fall hon blev triggad av en annan hund.


Men Täva skötte sig ganska bra, hon gick bra fast det va löst koppel å ja höll i handtaget. Selen höll kan ja låva, hon gjorde ett skutt ut i skogen men det tog stopp ganska fort då hon inte alls va beredd på att ja höll henne i selen.

Handtäcken

Handtäcken

Ja satt som vanligt å kolla på Pinterest, det finns hur mycket som helst att kolla på. Allt! Det finna mängder av virkmönster, wicca, service dog, assistansdog, hundtillbehör, hundträning och när ja sökte på service dog kom det upp en del om handtäcken.

Först tänkte ja att men det kan hon ju! Eller inte…

Ja prova täcknen å visst har ja en svart fäfer mitt i mot mig med dräggel i mungiporna å ser ut som ett levande frågetecken över mitt viftande med handen å varför hon inte fick nått godis. Det va bara att bryta ner det i mindre krav å försöka få henne att förstå att mitt viftande med handen betydde nått.


En del kunde hon redan, som ligg, vänta å stanna men kom va nått helt nytt å sitt är väldigt svårt från ligg till sitt, antingen gör ja mitt viftande helt galet fel eller så har ja för oregelbundna rörelser så hon kan kedja ihop vad det betyder. Vänta kör ja med nostarget, vet inte om det e rätt heller. Men hon valde att göra nostarget mot min knutna hand. Har du ett vänta täcken?


Detta va kul, varför har ja inte tränat detta mer noga, tänk va smidigt det är med handtäcken. I en större folksamling kanske hon blir mer fokuserad på min hand i fråga om vad ja vill, på avstånd oxå förstås. Detta får ja experimentera mera med.

Har du handtäcken?

Hals över huvud

Hals över huvud

Hej på dig, det är ett tag sen ja skrev igen men denna gång beror det inte alls på att ja haft torsk på vad ja ska skriva utan det beror på att ja å djuren har fått fly hals över huvud till ett skyddat boende. Ja har ärligt inte vågat skriva nått om det för ja är rädd, rädd för att bli hittad.

Det är en vecka sen ja gick ut till bilen som vänta med ett par påsar av mitt liv, djurens liv å lämna allt som va tryckt å säkert i baksätet på en lånad bil med helt främmande människor. Detta vill ja verkligen inte göra om igen, ja vill inte bli placerad med några enstaka saker i en stad, i en lägenhet som inte är det minsta personlig, finns bara det nödvändigaste för att kunna leva, snabbhandla förnödigheter, ingen man känner, ingen att prata med. Nej detta är inget ja vill göra igen!

Täva då? Ja hon är nöjd, mer än nöjd. Hon får för första gången sova i sängen, hon kan ligga på golvet i tv rummet å SOVA (täva är ju stressfia nr1) å hon tar allt med RO, hon är snällare på hundmöten, det går så bra att man kan gå väldigt normalt så länge ja har nått att erbjuda henne. Hon klarar av att vara bunden utanför affären (jaja, fy mig) för ja vågar inte ha henne ensam i lägenheten då hon i början öppna ytterdörren när ja gick ut på balkongen å röka, så än så länge har hon inte blivit så säker i sig själv att kunna vara ensam hemma. Hon går bättre i koppel å fixar miljön som inget! Man kan tro att hon har bott i stan i hela sitt liv!

Wilda då? Ja fru fluff har infunnit sig till 100% och anser att hela lägenheten är hennes, hon har dock hittat en gömma som jag inte hittar som är fylld med små ljusa skumgummibitar. Jag har letat å letat men hittar inte vart i från hon hittar det. Flera gånger om dagen kommer gåendes nyvaken med hela pälsen fylld med dessa små irriterande skumgummibitar. Ja letar å letar men den mystiska källan med skumgummibitar förblir mystisk.

Men som sagt, vi har flytt, du har säkert sett alla bilder på instagram å facebook att miljön inte ser ut som det brukar. Nu vet du varför.


Som ni ser så har vi anpassat oss riktigt bra här borta. Sprid oss vidare igen så alla kan läsa om oss igen!

%d bloggare gillar detta: