Team IQBaboll

Månad: oktober 2015

Team IQBaboll > 2015 > oktober
Omskolning påbörjad

Omskolning påbörjad

image

Täva kan nästan hela appellen inom ipot men inte brukset, eller så är det jag som har fattat fel men i alla fall. Det pågår omprogramering av Täva här hemma. En del moment behövs bara finslipas å andra har ja inte ens börjat lära in.

Det som omprogrameras här hemma är fot. Vi har bytt ut ordet fot mot luft och kör med handtaget, det funkar kanon och igår på klubben hade ja ett kanonsnyggt linförighet, va nästan så ja undra om det va min hund eller inte. Ja kunde till och med göra temposkiftningar utan större bekymmer. Hon har svårt för långsamt men hela hon är ju en reser så slowmotion är jättesvårt.

image

Vi va ju på klubben igår och då fick ja vara med bruksarna lite granna. Jag fick vara med på platsliggning och det va jobbigt för henne. Hon tyckte de va äckligt att ligga bredvid andra hundar så hon pep och kröp. Måste träna mera så hon känner sig trygg. Hoppas ja får hjälp med det.

Sen va de ju budföring, de har ja inte ens påbörjat. Så ja ska försöka komma igång med det på klubben och hemma. Samma med framförgående det har ja heller inte tränat. Tur att båda dessa moment finns med i boken så ja vet hur ja ska träna det. För Inget av dessa moment har ja tränat, någonsin!

På klubben träna ja stegen, första gången räsern fick prova den. Hade den lilla stegen å jäklar va hon hade bekymmer med den. Hon rusa upp, höll på att ramla, trampaigenom så hon fastna i stegen upp, hoppa ner på andra sidan och ja va skitskraj att hon skulle skada sig. Men efter ett par gånger så fick ja ner farten å det såg riktigt snyggt ut, när de gick som bäst kom en annan hund ut på agilitybanan å då fick hon för sig att göra utfall när hon stod på stegen, ja fick lyfta ner henne för hon hade troligen flygit rätt ut! Jag prova ett par gånger till men det fick inte. Hon skulle tvångt flyga på de anda hunden. Tur att stegen är i eliten å inte i appellen, tror inte ja kommer till eliten ens, inte ens appellen heller.

Körde lite apport å ta mig fan, alla gånger utom en satt hon rakt! Så imponerad av henne. Frågan är, får hon sitta framför mig i brukset med apporten? Samma med inkallningen, får hon sitta framför mig å inte fotposition?

Ställande, sittande och läggande under gång va klockrena, hon har problem med sittande men det löste hon…

Fick lite positiv beröm igår oxå a en av bruksarna, han tyckte att hon hade lugnat sig lite än förra gången och han va helt hundra på att hon va en unghund å blev riktigt paff när ja sa att hon är snart 6 år. Berätta varför hon va som hon va och vad som har hänt henne, så ja fick kontakt med en av bruksarna. Hoppas ja kommer med i gänget så ja kan träna störning, platsliggning och budföring med dom. Mitt mål är att hon ska klara appellen i alla fall.

Nån som vet hur bruksspåret ser ut? 300 meter med två apporter och en slutrapport, sen då? Är de som ipospåret? 100 vinkel, 100 meter, vinkel och 100 meter med slut? Vad är de för apporter?

Vem är utstängd?

Vem är utstängd?

image

Det här med barn och hund är fruktansvärt sött, små bebisar som sover på en fårskinnsfäll och en hund sover bredvid. Barn som leker med hundar och allt ser så himla gulligt å “romantiserat” ut men de finns en baksida med barn och hund.

Täva fyller 6 år i januari. Hon är inte uppväxt med barn fast uppfödaren hade egna må människovalpar så vet inte hon hur hon ska uppföra sig. Hon ser barn som väldigt små vuxna människor som tål tuffa tag som hon är van vid. Människovalpar tål inte en schäfer på ca 28 kilo indundrandes, dragkamp där hon tar i i full kraft och hon förstår inte att ett oskyldigt bett eller rivmärke i leken gör betydligt mer ont och skadar betydligt mycket värre än de gör på oss vuxna. Ska ja skälla på henne då? Eller ska ja ta bort henne från flocken?

Täva älskar barn. Hon kommer ofta och vill leka med sonen, lämnar leksaker till honom och har dragkamp på hans nivå så länge det går lungt till. Så långe man håller henne på låg stressnivå kan hon uppföra sig väldigt bra. Men de är inte alltid man lyckas och mitt i allt blir hon vild och glömmer bort sig. Då säger vi till att sluta leka å gå å lägg dig på din plats.

Ja tror att många hundar biter barn i krypåldern för att hunden inte kan komma bort från det jobbiga barnet, hunden signalerar att de inte vill ha barnet klängandes på sig, bli biten, petad i ögonen/munnen, dragen i öronen eller pälsen. Hunden säger ifrån på alla sätt när den trängd i sitt hörn men barnet förstår inte hundens signaler och vi vuxna tycker det är så gulligt när barnet leker med hunden, tillslut kan hunden inte signalera, varna mer än att bita. Ja vet många som straffar sina hundar och kallar dom barnilskna för dom morrar, men morr brukar vara den sista varningen innan bettet kommer. Täva har visa obehag mot sonen när han är för intensiv mot henne men då har vi plockat bort honom, inte henne. Innan vi fick upp grinden till sovrummet fick hon tillåtelse att vara i sängen när det blev jobbigt men då visa hon obehag över att vara i sängen i stället. Så våran uppgift blev att komma på hur kan hon ha en lugn plats där hon får vara ifred från den jobbiga människovalpen utan att hon blev utslängd från flocken? En grind till sovrummet.

I vårat sovrum ligger hennes bädd med leksaker och tugg, hon är en liten men ändå stor hund och en stor hund gör mycket skada på ett litet barn. När Täva vill vara med hoppar hon helt enkelt över grinden. Hon har inga bekymmer med att grinden sitter där och ja tolkar det som hon tycker om sin plats i sovrummet. Hon ligger inte soffan eller i sängen utan på golvet. Täva kommer å går som hon vill i rummen, leker med sonen och hoppar försiktigt över grinden fast han står där och tuggar. Hon pussar och gosar med honom på var sin sida om grinden.

Hur tänker ni ang barn och hund?
Jag anser att hunden själv ska få välja om den vill vara med barnet eller inte, kunna Ha en plats där dom VET att här får ja vara ifred och behöva inte flytta runt sig. Hunden Ska även inte behöva vara instängd i ett rum utan att kunna vara med, så frågan är i mitt fall. Vem är instängd? Sonen eller Täva? Jag har nämligen fått skit över att Täva är instängd i sovrummet men hon hoppar över grinden som hon själv vill. Som ni ser så är inte grinden så hemskt hög.

Julius K9

Julius K9

image

Jag älskar Julius K9 sakerna, framförallt deras selar. När Täva blev dålig hade ja en äldre modell av Julius selen men den blev för liten. Hon gick upp i vikt och blev rund som en fotboll av mediciner och magbandet räckte inte runt. Då fick ja äran och att bli sponsrad av Animail och fick då en ny röd fin sele av idc storlek 2. Jag och Täva blev riktigt glada och i samma veva fick ja hem mina väskor till selen plus labes. Väskorna kommer från ett annat företag och har även reflexer man sätter på selen som blinkar med röda dioder.

image

Nu när Täva har gått ner i vikt, börjat bygga muskler igen, slimmat sin fina kropp så är tyvärr våran fina sele från Animail förstor. Det blev till att leta rätt på den gamla selen igen.

image

Men eftersom vi har rosa som team färg måste hon ha en rosa sele oxå! Till min stora lycka finns det rosa sele på Animail. Men då kommer nästa bekymmer, vilket koppel ska ja ha till? När vi går våra vanliga promenader har ja ett hurtta koppel med reflexer på och det är dubbla band ihopsytt. Ja kolla på Animail, oxå hurtta, å såg att det fanns ett lik
ande koppel i färgen hallon men på bilden ser det inte ihop sytt på. Är det nån som kan hurtta som vet om det är dubbla band på hallon? Det röd/brun/svarta hon har nu är på 20 mm och känns lagom i mina händer. Hjälp?

image

I alla fall.
Jag använder selen till nästan allt. Enda ja inte gör med den är att spåra för hon förknippar det med promenad, men ja har cyklat, kört skydd, simmtränat, klövjat å säkert mer saker ja inte Kommer på i skrivande stund.

image

Jag har även deras hetshalsband i svart och det ha rädda mig många gånger från svåra hundmöten då hon har gormar rätt ut då det är handtag på, samma med selen! Därför älskar ja dessa produkter! (nej jag tjänar inte på att hylla detta märke)

Så, vill nån hjälpa mig och svara på hurttas koppel med färgen hallon är, har det två band ihopsytt eller är det bara ett band? Nån mer som är helt förälskad i Julius saker? Såg att Animail hade deras bollar å kampisar. Tror nog de blir en DYR beställning där i från! Men en rosa Julius sele SKA hon ha!

Götene brukshundsklubb

Götene brukshundsklubb

image

Ja samlade mod och packa i  både hund och familj i bilen och åkte de stackars tre km till klubben. Ja har nog aldrig vart så nervös hela liv, inte ens när ja låg på förlossningen och höll på att dö! Det är en helt annan historia.

image

Men när  i kom dit va jag så nervös så ja skaka, Täva gick banans i bilen och människovalpen va tjurig och sambon va nyfiken. Ja ville bara gå å gömma mig. Men  efter vi fick ut människovalpen och hund insåg ja va dumt detta va. Täva vråla som ett lejon, skrek som en fångad gris, skällde värre än en va en hund gör på skalldrev. Att ja inte skämdes ihjäl när ja fick ut henne, å värre blev det.

Ja rasta henne som vanlig i hopp om att hon skulle komma in i bubblan som vi har, hon och jag men nej då. Damen hitta en ny växel å börna iväg. Tillbaka till bilen. Gjorde samma ritual som alltid när hon får på sig träningshalsbandet och koppel, ja tog på mig västen och plocka i leksakerna, fyllde på med godis i fickorna och trädde klickern runt handleden och började gå mot plan. Då gick hon banans. Ja lovar att hela Götene kommun och halva Mariestad och en del av Skara hörde henne. Jag har aldrig vart med om att hon har ljudat så mycket! Ja tänkte att nu vänder ja, jag åker hem. Ja kom i de skruttiaste bilen, har den vildaste hunden som väsnas mer än alla hundar i hop på agilityplanen! Shit, ja skämdes, va knallröd i ansiktet och insåg att ja va “sämst klädd”.

Vi gick till en bänk å satte oss, hon skrek, vråla, skällde å skrek lite till. Ja fick inte nån form av kontakt med henne men helt plötsligt va hon tyst och ja klicka, hon reagera! Yes, nu är vi på g tänkte ja. Förklara för allt å alla om olycka och sjukdomstiden. Tror alla förstod.

Tillslut kom vi ut på plan. Vi jobbade sakta dit å när första tassen kom ut på plan och hon såg att det va ett hopphinder kryp hon sakta in i bubblan, våran bubbla. Ja lät henne hoppa ett par gånger och sen kände ja att hon va i bubblan. Hon tappa den lätt men hon kom in i den!
Vi svansande runt på planen och visste ärligt inte vart vi skulle vara, det va ju ett träningsgäng som körde lydnad och ett gäng som körde BURKS med flera schäfrar, till min enorma lycka! Ja kanske, med lite tur kan komma med i de gänget. Men vi svansar runt. Förflyttades oss hit å dit i kanterna. Ville inte ta plats, störa eller vara i vägen. Hon pendla ut å in i bubblan. Kände mig tvungen att göra nått för att få in henne i bubblan.

Gick tillbaka till bilen och hämta mer godis och apporten, till Tävas stora lycka. Ut på plan, va vid kanten vid ett hinder. Körde ett par hopp. Kopplade om henne till kort koppel, tog apporten å körde apport över hinder. Hennes älslingsmoment! Så klart fixa hon det förutom när apporten kom för långt ut så hon fuska tillbaka. Sambon hörde att hon va riktigt duktig med tanke på allt som hade hänt.

Efter det va hon i bubblan. Ja körde “left” å tragla på (fot fast ja tränar om momentet) å visst briljerade hon på plan, hon fixade allt ja bad om. Inkallning. Stå, sitt, plats under gång. Höger och vänster svänger. Apport, allt! Hon va bäst. Hon reste sig inte ens under plats med en annan hund som körde inkallning. Visst tjura hon, va beredd att resa sig, tjööööt som en stucken gris men hon låg kvar! Ja stor ju bredvid men ändå!

Enda som hände va en annan hund och ja körde left, ja kom för nära, hade henne för nära och den andra hunden TROR ja titta på Täva. Vi skulle gå förbi och ja hade Täva mot den andra hunden. Vi går inte rakt imot utan förbi och då reagerade hon och skulle moppsa upp sig och dra. Där sprack bubblan. Det va MITT fel. Täva va inte mogen för att gå förbi så nära utan mig i mellan men vi gick lika nära förbi igen med mig i mellan och då va det inget. Älskade lilla stjärna.

Men vi briljerade, vi ägde världen hon och jag! Vi va bäst… Vi va där i ca 1,5 timmar och tränade stort sett non stopp. Hon va trött, ja va trött, resten av familjen va inte alls lika lycklig å glad som jag och Täva men vi ägde världen. Visst, ja har jula byxor och en neonrosa väst (Berra, pro Light  tror ja den heter, dyr sak) en halv skabbig schäfer som alla trodde det va en unghund och fick en smärre chock när ja sa att hon är snart 6år! Alla andra hade dyra västar med klubbmärken på, dyra byxor och jackor/tröjor, nya fina bilar å ja har en rostig gammal Volvo 440! Ja vi skämdes rejält, men dom va trevliga, hoppas ja kommer med i bruksgänget.

%d bloggare gillar detta: