Den lokala pizzerian

Jag tänker inte förklara närmare vart denna pizzeria ligger och vilken stad/adress då ja kan röja vart jag är och om någon skulle känna igen sig så snälla håll tyst för mig å djurens säkerhet.

Igår efter två dygn utan mat stappla ja mig ner med Täva vid min sida ihop om att lyckas äta nått. Nu har jag mat så det är inte därför ja har gett fan i att äta utan det handlat om ren å säker ångest och när jag får ångest så mår ja fysiskt illa och det är ju inte så lätt att pilla i sig mat mär man mår illa. När det har gått så långt som två dagar med konstant ångest så får jag även influensaliknande symptomer, Sen har jag antagligen åkt på halsfluss! Osäker på om det är äkta eller nån fysik symptom på mitt mående.


Så, ja fatta mod och tog nycklarna i ena handen, hunden i andra och prova så klart det smalare kopplet från Dog Copenhagen och började gå mot pizzerian. Jag hade ingen aning om vart exakt den låg, vilka öppettider eller vilka olika sorter det fanns men ja gick, med små, ostadiga kliv, en å annan blodtrycksfall men vi kom fram. Jag är så glad att Täva börjar förstå när ja får blodtrycksfall och står stadigt och låter mig hålla i henne, ja lägger en eller bägge händerna mot hennes skuldror och lutar mig mot henne. Svårt att förklara men ska försöka få med det på bild.

Väl framme så går in i det stora huset å märker att pizzerian ligger inne i detta hus med uteservering inne i huset, jättemysigt och vi stannar och pratar med både ägaren och en kund. Efter en del förklaringar så förstod ägaren att man inte fick störa henne och att det va spännande och höra att ja fick ta med henne in så länge han säger det! Det är han som är ägare som bestämmer om han vill ha hundar inne i sin lokal så länge hunden inte befinner sig där mat tillagas eller serveras, tex salladsbar.

Men ja satte mig där ute och fipplade, svetten rann om mig fast det inte va så vart enligt mig. Allt under 25 grader är kallt. Utan det berodde på matbrist och ångest, pinsamt som attan men det va tur det va en varm dag. I början när vi prata om Täva, vad som gällde va hon riktigt rastlös, pipig å orolig men det kan ju bero på att ja vaja som en flaggstång i en orkan men när vi satte oss och hon la sig perfekt under lugna hon ner sig. Tills ja reste mig igen å skulle hämta pizzan (åt ej ute, klarade inte det). Det får vi allt träna lite mera på att ligga kvar och vänta, värsta ordet hon vet, att vänta = att hon sakta blir dödad och uppäten av hundätande fjärilar.


På vägen hem ser vi först en liten vovve gå mot oss, strax efter en som kommer från vänster och går framför oss å när ja fått lagom avstånd så kommer det en från höger och går i motsatt höll som oss. Täva hade halti på sig då ja va så skakig å dåsig att ja inte våga nått annat men inte ett enda utfall men en del ljud, inget större stretande utanuppförde sig riktigt bra! Ja saktade av så det va rätt avstånd hela tiden och stannade så hon fick titta, titta men inte väsnas och det har gett stora resultat! Så länge hunden inte kommer för nära eller ljudar först/svarar upp, då barkar allt åt helvete!

Så nu blir det mer träning på:

  • DPP
  • Ledsen
  • Vänta
  • Panik = Reagera på ljudet på telefon
  • Inte reagera på andra hundar.

Så vi får se hur allt kommer lösa sig men ja vet att alt löser sig i sista sekunden.

Det här inlägget postades i Assistanshund, Sjukdom och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.