Hur klarar du det?

Det är en fråga ja får ofta, hur klarar du dig med både en tvååring å en adhdfäfer plus vardagen när husse ligger på sjukhuset. Svaret är enkelt, ja klarar det bara!

Hade ja inte haft barnvagn vet ja inte hur det hade gått då man får ta gå längre sträckor på dagen och en kort snabbis utanför dörren på kvällen.


På dagen går vi till olika ställen där Täva och Terry kan leka fritt utan att ja behöver oroa mig för bilar. Det är det som ja jag är mest rädd för. Sen är det ju andra hundar oxå men ja vet på en ungefär när andra hundar kommer eller om det är några där.

Sen får Täva leka sig trött och Terry, han leker med det mesta, försöker kasta boll med tjuven som VÄGRAR att lämna av bollen till Terry så man får be henne släppa så han kan ta å kasta, händer allt att hon tjuvar bollen ur näven på han så att han ramlar. Tur att Terry är van att Täva gör så han ramlar på olika sätt. Det kan va en tjuvar leksak, hon tänker inte på att hennes rumpa är starkare än Terrys balas är säker, hon drar omkull han i koppel eller springer över honom.

Men sen är dagen som vanligt, man försöker få nått gjort hemma, man ska packa saker som fattas på sjukhuset, man ska mata Terry å Täva, å försöka träna henne i den mån det går. Men vi är väldigt lata när vi är själva så det är ofta frilek som gäller på promenaderna.


På kvällen där i mot är det som är besvärligt, ja måste lämna Terry ensam när han sover så Täva får sig en snabb nattkiss, MEN då har ja den smarta lösningen som heter babymonitor. Så fort han gör ett ljud i från sig så hör ja det. Med andra ord, så fort ja hör att han vaknar så kan ja springa upp å ta honom å Täva är superdundermegasnabb på att kissa och bajsa på kvällen. Det tar Max 5 minuter från det vi lämnar lägenheten till de att vi är tillbaka och ja hör vart enda litet ljud hela tiden! Terry sover så hårt så en atombomb skulle kunna smälla av eller ett tredje världskrig skulle kunna bryta ut utan att han vaknar, så ja är inte så orolig att han vaknar men det är i fall om att. 

Täva får gå i långlina med lampa å reflexer så ja ser henne, så bilarna ser henne plus långlinan har ja för att slippa vara orolig i fall det kommer ett djur som hon vill jaga eller om det kommer en hund utan lampa/blink så ja kan hala in henne igen! 

Nu vet ni hur ja löser det, tyck inte synd om mig för att ja sitter själv med en tvååring å en tokfäfer, vi har det kul ändå fast vi tänker ofta på husse!

Det här inlägget postades i Promenad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.