Vem är utstängd?

image

Det här med barn och hund är fruktansvärt sött, små bebisar som sover på en fårskinnsfäll och en hund sover bredvid. Barn som leker med hundar och allt ser så himla gulligt å ”romantiserat” ut men de finns en baksida med barn och hund.

Täva fyller 6 år i januari. Hon är inte uppväxt med barn fast uppfödaren hade egna må människovalpar så vet inte hon hur hon ska uppföra sig. Hon ser barn som väldigt små vuxna människor som tål tuffa tag som hon är van vid. Människovalpar tål inte en schäfer på ca 28 kilo indundrandes, dragkamp där hon tar i i full kraft och hon förstår inte att ett oskyldigt bett eller rivmärke i leken gör betydligt mer ont och skadar betydligt mycket värre än de gör på oss vuxna. Ska ja skälla på henne då? Eller ska ja ta bort henne från flocken?

Täva älskar barn. Hon kommer ofta och vill leka med sonen, lämnar leksaker till honom och har dragkamp på hans nivå så länge det går lungt till. Så långe man håller henne på låg stressnivå kan hon uppföra sig väldigt bra. Men de är inte alltid man lyckas och mitt i allt blir hon vild och glömmer bort sig. Då säger vi till att sluta leka å gå å lägg dig på din plats.

Ja tror att många hundar biter barn i krypåldern för att hunden inte kan komma bort från det jobbiga barnet, hunden signalerar att de inte vill ha barnet klängandes på sig, bli biten, petad i ögonen/munnen, dragen i öronen eller pälsen. Hunden säger ifrån på alla sätt när den trängd i sitt hörn men barnet förstår inte hundens signaler och vi vuxna tycker det är så gulligt när barnet leker med hunden, tillslut kan hunden inte signalera, varna mer än att bita. Ja vet många som straffar sina hundar och kallar dom barnilskna för dom morrar, men morr brukar vara den sista varningen innan bettet kommer. Täva har visa obehag mot sonen när han är för intensiv mot henne men då har vi plockat bort honom, inte henne. Innan vi fick upp grinden till sovrummet fick hon tillåtelse att vara i sängen när det blev jobbigt men då visa hon obehag över att vara i sängen i stället. Så våran uppgift blev att komma på hur kan hon ha en lugn plats där hon får vara ifred från den jobbiga människovalpen utan att hon blev utslängd från flocken? En grind till sovrummet.

I vårat sovrum ligger hennes bädd med leksaker och tugg, hon är en liten men ändå stor hund och en stor hund gör mycket skada på ett litet barn. När Täva vill vara med hoppar hon helt enkelt över grinden. Hon har inga bekymmer med att grinden sitter där och ja tolkar det som hon tycker om sin plats i sovrummet. Hon ligger inte soffan eller i sängen utan på golvet. Täva kommer å går som hon vill i rummen, leker med sonen och hoppar försiktigt över grinden fast han står där och tuggar. Hon pussar och gosar med honom på var sin sida om grinden.

Hur tänker ni ang barn och hund?
Jag anser att hunden själv ska få välja om den vill vara med barnet eller inte, kunna Ha en plats där dom VET att här får ja vara ifred och behöva inte flytta runt sig. Hunden Ska även inte behöva vara instängd i ett rum utan att kunna vara med, så frågan är i mitt fall. Vem är instängd? Sonen eller Täva? Jag har nämligen fått skit över att Täva är instängd i sovrummet men hon hoppar över grinden som hon själv vill. Som ni ser så är inte grinden så hemskt hög.

Det här inlägget postades i Övrigt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.