Götene brukshundsklubb

image

Ja samlade mod och packa i  både hund och familj i bilen och åkte de stackars tre km till klubben. Ja har nog aldrig vart så nervös hela liv, inte ens när ja låg på förlossningen och höll på att dö! Det är en helt annan historia.

image

Men när  i kom dit va jag så nervös så ja skaka, Täva gick banans i bilen och människovalpen va tjurig och sambon va nyfiken. Ja ville bara gå å gömma mig. Men  efter vi fick ut människovalpen och hund insåg ja va dumt detta va. Täva vråla som ett lejon, skrek som en fångad gris, skällde värre än en va en hund gör på skalldrev. Att ja inte skämdes ihjäl när ja fick ut henne, å värre blev det.

Ja rasta henne som vanlig i hopp om att hon skulle komma in i bubblan som vi har, hon och jag men nej då. Damen hitta en ny växel å börna iväg. Tillbaka till bilen. Gjorde samma ritual som alltid när hon får på sig träningshalsbandet och koppel, ja tog på mig västen och plocka i leksakerna, fyllde på med godis i fickorna och trädde klickern runt handleden och började gå mot plan. Då gick hon banans. Ja lovar att hela Götene kommun och halva Mariestad och en del av Skara hörde henne. Jag har aldrig vart med om att hon har ljudat så mycket! Ja tänkte att nu vänder ja, jag åker hem. Ja kom i de skruttiaste bilen, har den vildaste hunden som väsnas mer än alla hundar i hop på agilityplanen! Shit, ja skämdes, va knallröd i ansiktet och insåg att ja va ”sämst klädd”.

Vi gick till en bänk å satte oss, hon skrek, vråla, skällde å skrek lite till. Ja fick inte nån form av kontakt med henne men helt plötsligt va hon tyst och ja klicka, hon reagera! Yes, nu är vi på g tänkte ja. Förklara för allt å alla om olycka och sjukdomstiden. Tror alla förstod.

Tillslut kom vi ut på plan. Vi jobbade sakta dit å när första tassen kom ut på plan och hon såg att det va ett hopphinder kryp hon sakta in i bubblan, våran bubbla. Ja lät henne hoppa ett par gånger och sen kände ja att hon va i bubblan. Hon tappa den lätt men hon kom in i den!
Vi svansande runt på planen och visste ärligt inte vart vi skulle vara, det va ju ett träningsgäng som körde lydnad och ett gäng som körde BURKS med flera schäfrar, till min enorma lycka! Ja kanske, med lite tur kan komma med i de gänget. Men vi svansar runt. Förflyttades oss hit å dit i kanterna. Ville inte ta plats, störa eller vara i vägen. Hon pendla ut å in i bubblan. Kände mig tvungen att göra nått för att få in henne i bubblan.

Gick tillbaka till bilen och hämta mer godis och apporten, till Tävas stora lycka. Ut på plan, va vid kanten vid ett hinder. Körde ett par hopp. Kopplade om henne till kort koppel, tog apporten å körde apport över hinder. Hennes älslingsmoment! Så klart fixa hon det förutom när apporten kom för långt ut så hon fuska tillbaka. Sambon hörde att hon va riktigt duktig med tanke på allt som hade hänt.

Efter det va hon i bubblan. Ja körde ”left” å tragla på (fot fast ja tränar om momentet) å visst briljerade hon på plan, hon fixade allt ja bad om. Inkallning. Stå, sitt, plats under gång. Höger och vänster svänger. Apport, allt! Hon va bäst. Hon reste sig inte ens under plats med en annan hund som körde inkallning. Visst tjura hon, va beredd att resa sig, tjööööt som en stucken gris men hon låg kvar! Ja stor ju bredvid men ändå!

Enda som hände va en annan hund och ja körde left, ja kom för nära, hade henne för nära och den andra hunden TROR ja titta på Täva. Vi skulle gå förbi och ja hade Täva mot den andra hunden. Vi går inte rakt imot utan förbi och då reagerade hon och skulle moppsa upp sig och dra. Där sprack bubblan. Det va MITT fel. Täva va inte mogen för att gå förbi så nära utan mig i mellan men vi gick lika nära förbi igen med mig i mellan och då va det inget. Älskade lilla stjärna.

Men vi briljerade, vi ägde världen hon och jag! Vi va bäst… Vi va där i ca 1,5 timmar och tränade stort sett non stopp. Hon va trött, ja va trött, resten av familjen va inte alls lika lycklig å glad som jag och Täva men vi ägde världen. Visst, ja har jula byxor och en neonrosa väst (Berra, pro Light  tror ja den heter, dyr sak) en halv skabbig schäfer som alla trodde det va en unghund och fick en smärre chock när ja sa att hon är snart 6år! Alla andra hade dyra västar med klubbmärken på, dyra byxor och jackor/tröjor, nya fina bilar å ja har en rostig gammal Volvo 440! Ja vi skämdes rejält, men dom va trevliga, hoppas ja kommer med i bruksgänget.

Det här inlägget postades i Klubbträning, Lydnad och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Götene brukshundsklubb

  1. Sofia skriver:

    Vilken revanch 🙂 Bra kämpat och stolt ska du vara!

  2. Kerstin Torbergsen skriver:

    Varför skämmas? Du verkar ha utvecklats jättemycket sen jag ’träffade’ dig på nätet! Hur längesen är det tro? Och är Täva 6 år?? Milda makter som tiden går! Sträck på dig duktiga du!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.